har varit med svärföräldrarna i deras skärgårdshydda i nästan 2 veckor. jag skriver hydda för när man är inne i den stugan är det litegrann som att vara ute samtidigt. vi åkte Vaxholmsbåt och passade på att gå på naturhistoriska så att Kvarken fick titta på dinosarier. Dex kunde dessutom slita sig från sitt sommarnöje som försvarsmaktens fånge och komma förbi under en helg. det var en hel del bålgetingar och mygg och Kvarken har lärt sig hur man kitllar sniglar så antennerna åker in. vi badade i havet och plockade smultron och blåbär varenda dag.

i det stora hela var det väldigt bra men jag kunde nog ha åkt hem några dagar tidigare, man blir lite nipprig av att bo så inpå svärföräldrar så länge. eller jag blir det av att på så länge så inpå mina i vilket fall.

hemma har det regnat mer eller mindre sen vi kom hem, trädgårdslandet är täckt av en grön och frodig matta av ogräs som jag börjat nagga lite i kanten på, det är massor att göra på gården men med regnandet har jag inte så bra pepp för det.

Dex sommarnöje då kanske nån undrar, ja, det är i Göteborg, 6 veckor, utbildning med Sveriges försvarsmakt. fråga mig inte vad det ska vara bra för, jag tror att det kan vara nån slags grundkurs som gör att man kan gå fler kurser och att det kanske även är nån slags förberedelse till utlandstjänst. som jag förstått det är kursen bara för helare, alltså läkarhen och sjuksköterhens (ja… jag vet.. .det ser inte bra ut).

jag kan väl inte säga att jag är så väldigt positiv till det hela men om ni nu råkar vara släkt med mig eller Dex och vill prata om det så kommer jag försvara valet att utbilda sig, annat löst pack kan förvänta sig att jag kommer gnälla ett bra tag om att Dex är borta hela sommaren och lämnar barnet och mig med renoveringhus, trädgård, ved och butterhet.

Dex är i Mexico, det är svinigt jobbigt. det är både mer och mindre jobbigt än jag trodde det skulle vara innan Dex for.

jag har tagit bort min första version på det här inlägget, tack för kommentarerna jag fick på det. det var skönt att skriva av sig lite.

tack å hej leverpastej.

”Min mans bröllop” är ett skojsigt program som börjar på tvn. jag tycker det är sorgesamt när jag hör om konceptet. eftersom det är så få män som engagerar sig i bröllops planering så gör man nu ett underhållningsprogram där det visas vilka problem de med snopp har när det gäller detta.

jag tänker att på ett vis kanske det är bra på det sättet att någon person av manskön då kan känna ungefär som jag känner när jag ser lyxfällan eller något liknande, att fy fåglarna, jag är ändå bättre än det som visas på tvn.

Daniel Pernikliski som jag oftast tycker verkar vettig har skrivit en krönika om gifteriet och den är enligt mig lite ledsam med. Pernikliski skriver att det

”lyckoskimrande prinsessbröllopet presenteras som lek redan från barnsben för många flickor. Samtidigt som deras jämnåriga killkompisar leker robotar, riddare och spindelmän.”

det skulle alltså vara förklaringen till varför män inte vill planera bröllop. det tror jag inte på, det är väl förhållandevis få män som planerar robot eller spindelmans inspirerade event för sitt parförhållande i vuxen ålder. (ja okej de som pysslar med interaktiv teater möjligtvis men då tror jag det är lika många kvinnor som gör det.)

det är fortfarande så att män stängs ute från väldigt mycket då det gäller familjelivet även om det har blivit bättre. män förväntas inte hålla reda på födelsedagar på släkten eller för den delen ta hand om barnen på ett bra sätt.

kolla bara in detta klipp från tv4s nyhetsmorgon med Eva Sternberg där Sternberg hävdar att olyckor där små barn är inblandade ökar på grund av att fler män är pappalediga.

Elise Claeson är en debattör som tycker det här med jämställdhet suger. Claeson som har arbetat som jämställdhetsexpert på Saco. Claeson manar ”Avsluta kriget mot människans natur.” och menar att män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor. vad det nu innebär…

Claesson hävdar:

”De (männen) har nämligen aldrig i världshistorien vårdat små barn och deras hjärnor saknar därför det genuina människointresse som kvinnor har.”

här i dagarna har Claesson en debattartikel i AB där Claesson berättar hur farligt den svenska jämställdheten är för kvinnorna, jo för männens livslängd har ökat och kvinnornas sjunker.

seriöst? hur är det dåligt? det enda negativa jag kan se med det är att fler kvinnor nu röker och att lungcancer spelar in en roll i det hela. jag tycker vi ska vara fruktansvärt tacksamma att våra män inte längre behöver dra ut i krig. att vi ska vara tacksamma att de flesta jobben, även de mer riskfyllda inte är stängda för något kön.

sen finns det folk som hävdar att ta hand om barn och städa faktiskt är kvinnans enda tillgångar, att allt annat är män bättre på. ja det där med att ta hand om barn la jag till själv men om man följer Petterssons logik i blogginlägget linkat ovan så är det ju så eftersom även på ”proffsnivå” är barnomsorg kvinnodominerat.

läs det, jag höll på att brinna upp när jag gjorde det.

Przemyslaw Stradczuk

fyllde år igår. det var både trevligt och besvärligt. trevligt för att mamman, pappan, ettan, tvåan, svärföräldrarna, morföräldrarna ville gratulera. besvärligt av exakt samma anledning.

jag vet inte riktigt när jag började tycka att det här med ”högtidsdagar” är smådrygt. jag kommer ihåg några tårtkalas när jag var yngre då jag bakade sjukt många tårtor och tyckte att det var väldigt kul med besök. själva uppvaktandet i sig var visserligen inte det viktiga, det var mer en ursäkt.

hur som haver. det där uppvaktandet, inte min favorit alltså. när jag gick ut gymnasiet tyckte jag att det var så himla larvigt. jag vägrade köpa nån mössa, åka vagn och sa åt mina föräldrar att om dom dök upp med plakat skulle jag vägra äta middag med dom sedan.

i samma anda var Dex förbjuden att köpa present i år. istället beställde jag födelsedagspresent åt mig själv på nätet, köpte en alldeles för dyr huvtröjja och skickade lite mer pengar till svältkatastrofen i Kenya.

har just avslutat ett tre timmars försök att söva mitt barn. Dex jobbar natt så jag var själv på det. det var både mer och mindre kul än man kan tro. ungen är ju så fruktansvärt påhittig ibland och bestämde sig för att högljutt fnittrande leka tittut och att skrattande peta mig i örat i ungefär en kvart. det går ju inte hålla sig allvarlig när den lilla skrutten skrattar glatt. mindre kul var den där halvtimmen då dens vassa fötter sparkade mig i magen konstant. rent intellektuellt så inser man ju att om man greppar fast ett ben och väser ”lägg ner nu! sov!!” inte direkt fungerar sövande. tur att den bara fnittrar åt sånt med, då blev jag petad i näsan istället för örat.

hade så när glömt bort den där blogghappeningen som jag började med. kanske dags att ta tag i det medan skrivarlusten är igång.

först måste jag bara berätta att vi har börjat ha matlag vilket innebär att på söndagar äter vi hos mina föräldrar. måndagar hemma hos oss, fredagar hos tvåan (syskon nr 2) och en gång varannan vecka sisådär hos ettan (syskon nr 1).

söndag: kanadagås jakt utan lycka. försök till röjning av huset. Dex föräldrar, moster + respektive på besök, Dex lagade mat. mandelpotatis, älgfärsbiffar med grönpeppar och kantarellsås, stekt lök, grönsallad och morötter till och min mormors rönnbärs gele. det var gott.

måndag: jobbade först på mitt vikariat jobb. Dex var med den lilla på inskolning till förskolan. vi hade matlags dag och bjöd på pasta och köttfärssås med taco smak/känsla.

tisdag: jobb, hem, potatisbullar. iväg på skördemarknad och skolskoj som vi ordnat på skolan för ungarna och deras föräldrar. det såldes fika, mjukkaka och skörden från skolträdgården.

scouterna, skytteföreningen, diverse lekar, brandkåren, klappvänliga djur (får och kalv), tipsrunda, hoppborg och förmodligen nått mer som jag inte kommer ihåg just nu.

jag tog med mig den lilla till evenemanget tanken var att mormorn skulle hålla reda på henne medan jag hjälpte till med försäljning men det behövdes inte för femteklassarna fixade biffen. vi hade väldigt tur, regnet hade uppehåll precis under kvällen.

onsdag: började sent så jag lämnade den lilla på inskolningen, direkt fötterna tog i golvet så sprang skrutten in och började vilt att leka, hade inte ens tid att vinka åt sin förälder.

på onsdagar har jag min planeringstid och jag hade bokat in ett tandläkarbesök då, inga hål men två gamla lagningar som behöver åtgärdas i framtiden.

jag hade gjort värsta missen dock, på skolan skulle jag egentligen varit på klasskonferens om en av de klasser jag har. då tar man upp och går igenom de elever som man kanske är lite orolig för inte kommer nå målen.

hemmavid var rörmokaren och fixade rör och avlopp i det övre badrummet (just nu saknar vi förövrigt helt dusch). köpte höstjacka och stövlar åt den lilla, jackan var vid provning för stor.

det finns ett ungt par som Dex och jag pratade en hel del med på cykelfesten har även dom en liten bäbis. deras är mindre än vår men har mer hår. finns förstås fler unga par med bäbisar men dessa har funderat länge på höns. av en händelse hade ettans jobb höns över.

våra kompisar ville gärna rädda dom från att bli nackade men skulle till fjällen. det innebar att jag hade varit hönsvakt en vecka.

på onsdagskvällen kom dom och hämtade hönsen som fått bo i det gamla stallet på tvåans gård under veckan. skickade även med en av tvåans tuppar.

torsdag: jobb. fullt upp hela dagen. har träningsskolan på morgonen och det är väldigt kul men svårt också, de ligger alla på så olika nivå i träslöjden men det är väl inte specifikt för bara det ämnet.

snickaren hemmavid, nu fick vi till ett nytt golv i badrummet uppe. bytte jackan. den lilla hade gått in stövlarna under dagen på förskolan, gjort en jättevurpa och skrapat upp hela näsan på asfalten. ett rejält skrubbsår mitt på nosen. kände mig ganska vissen på kvällen, förkylning på g.

fredag: hade det inte varit sista dagen på det där vikariatet så hade jag stannat hemma sjuk. mådde som en röv. kunde knappt få i mig en tugga lunch. ungarna verkade inte märka nått dock.

blir ju lite rörd när de tjurar för att det är sista gången man ska ha dom. en av treorna blev även väldigt förvånad när jag berättade att jag hade en 1 åring hemma. tyckte att jag såg alldeles för ung ut för att ha barn. jag såg tydligen ut som jag var 17.

svängde förbi bolaget på vägen hem och där tyckte de tydligen inte att jag såg ut som 17 för jag behövde då inte visa legitimation.

nämnde inte för min elev att tonårs graviditeter inte är helt ovanligt i den kommunen.

tacksam åt jag supergod köttfärssoppa hos tvåan och sen stupade jag i säng.

lördag: Dex jagade älgar och jag och den lilla klätterapan städade och tvättade. det var inte kul med min förkylning. fick ta kallsvettnings pauser.

den här blogghappeningen.. jag antar att med rubriken ”denna vecka” så skulle man kunnat fundera ut något intressantare att skriva om än.. just denna vecka men det är många av rubrikerna som faktiskt är riktigt tråkiga.

idag har det varit regnigt och dant. åkte in till stan för att shoppa färg och annat och hämtade ett lass med saker, det känns som det var flera dagar sen.

några vänner åkte ut till oss under eftermiddagen för att titta på alla våra lådor. ruskigt kul att de tog sig för den utflykten. pappan tyckte förstås att det var hemskt onödigt. han tycker att vi inte har tid med sådant som vänner och kaffe drickning när det finns så mycket att göra på hus och tomt.

lägenheten i stan håller på att säljas, 1 augusti ska den nya köparen flytta in och vi får kosing. jag är så oerhört tacksam att de vänliga människor som vi ska köpa huset av är helt okej med att vänta med betalning tills vi är klara med lägenhetsaffären.

en annan sak som jag skattar mig lycklig över är mamman som bjuder oss på mat titt som tätt och ställer upp som barnpassning ofta, ofta.

jag ska försöka att skärpa mig och faktiskt recensera eller återberätta lite mer av de filmer och böcker som slinker ner, men min hjärna har känts lite stressad och jag har inte reflekterat så mycket över det jag har sett eller läst, mer som ett glidande igenom på något sätt, inget fastnar.

borde ta upp den där 30dagars listan med, fastnade lite på posten ”denna vecka”. vaddå denna vecka.. jag kommer inte ihåg vad jag käkade till lunch lixom.

kommer inte ihåg om jag berättat det här förut (seriöst, inget försök till skämt) men Dex tog för ganska länge sedan med sig hem ett test för senildemens från jobbet en dag. jag hade fel på första frågan, det var vilket år det är. då gav jag upp.

på tal om tester, skummade igenom en så kallad tjejtidning där det fanns en bunt tester, det handlade förstås om det motsatta könet och det jag skummade igenom verkade gå ut på att man genom att fylla i testet skulle lista ut vad HAN (ja, med versaler) tänkte. jag blev så trött så trött. skitfasoner, hålla på och lära ut att man ska gissa och fantisera ihop saker. vad är det för fel i att prata med varann. våga fråga.

men urk, exakt när jag skriver det här så inser jag varför, det är för att det finns sånna där tomtar som Eric Amarillo som för fram budskapet att det inte är nån ide att fråga för att alla som har kuk ändå bara ljuger för att få ligga. jag kan inte komma på nån som jag tycker är töntigare just nu. hörde en radiointervju med Amarillo för några dagar en och ville bara dö.

Amarillo och BigBrother Rodney borde gifta sig.

ja, jag såg på BigBrother, det är en skamlig last jag har. jag tycker att det är ett fruktansvärt spännande socialt experiment. hör ni så högtravande va? jo.. men lite så, lite är väl helt enkelt att det för mig liknar resten av favorit programmen, ”How clean is your house” och ”Lyxfällan”.

nä ni, sovdax nu.

jo först tycker ju pappan att jag och Dex ska skriva ett äktenskapsförord angående huset såhär i efterhand så att om vårat äktenskap skulle spricka då skulle jag då själv kunna bo i huset granne med föräldrarna.

lägenheten vi bor i nu köpte jag ungefär fem år innan jag och Dex blev tillsammans och då lånade jag pengar av föräldrarna istället för banken och då tycker pappan att han får vara med och bestämma nu, fjorton år senare. eller det skulle han nog försöka göra även om jag lånat av banken.

nu trodde ni nog att det värsta var stött och blött men nej då. pappan har ju en fantastisk idé, eller han uttryckte det som att det var ett krav. han sa att om han eller mamma skulle trilla av pinnen, den som då blir ensam kvar skulle få bo på vår vind. detta tycker han alltså känns helt rimligt eftersom det en gång i tiden användes som tvåfamiljshus.

jag och eller min partner använder menskopp.

fantastisk pryl som sparar pengar och är otroligt mycket miljövänligare än alternativen.

när jag först hörde talas om menskoppen var jag tveksam, det kändes inte som att en kopp där mensen ligger samlad känns så kul att använda flera gånger om. men nu när jag tänkt lite längre så inser jag att en binda eller tampong är betydligt mindre hygienisk eftersom det på dem skapas en utmärkt grogrund för bakterier, mensen i menskoppen luktar inte alls så som till exempel en använd binda kan göra. hur äckligt är det egentligen att göra rent och använda samma tandborste flera gånger? samma mattallrik, kaffekopp, hårborste..

de som jag har pratat med som använder sagda kopp säger även att deras slemhinnor mår mycket bättre och att det är betydligt mindre risk för svampinfektioner. nu har jag inte pratat med exakt hela världen om det för mens verkar fortfarande vara tabu.

det finns ju andra uppfinningar när det gäller just mens som kan vara intressanta. PMS-armband som då enligt uppfinnaren kan hjälpa par att kommunicera lite bättre genom att varna om någon har PMS (eller har lite feber, eftersom armbandet reagerar på kroppstemperaturen).

det skulle säkert gå att kombinera med de röda armband vissa norska arbetare skulle ha på sig när de hade mens.

just det här med kommunikation var ju en rolig tanke, det imaginära paret kan alltså då inte prata om mens eller PMS men skulle då tycka det var bra om man genom ett sådant här armband kan se detta utan att behöva prata.

kanske går det även kombinera in det här med den där urbana legenden om gummi armbanden, så kallade jelly bracelets och de sexuella tjänster som skulle utföras om man lyckades slita sönder ett?

själv har jag väldiga problem att komma ihåg att ta med mig en egen kaffemugg till jobbet, kanske ska ta menskoppen istället?

så himla rolig Kvarken är. jag har gjort några raspberrys på hen, vad tusan det nu kallas på svenska. pruttpussar? nu vill ju Kvarken göra likadana, så 5 månaders bäbisen försöker på sin tutte, på nallen, på sin arm, på mamma och pappa och när hen ska amma. själv är jag mycket stolt, Dex är mindre förtjust.

på ett vis tycker jag att det låter bra och frigjort, men samtidigt tror jag inte på att de normis förhållanden som plagierat idén från Friends faktiskt skulle fixa det.

Dex och jag har alltid varit väldigt tydliga att vi får hångla och sexa med andra människor. däremot har vi ett par regler. vi ska berätta allt och vi ska kolla att den andra är okej med det hela innan vi sexar.

jag trodde ärligt att jag aldrig skulle bli svartis men skam att säga så har jag faktiskt varit det en gång. en person som var väldigt väldigt förtjust i Dex spelade Dex partner på ett lajv och när lajvet var slut så fortsatte dom att hångla på diverse fester. då blev jag svartsjuk och bitter, drack för mycket sprit och var allmänt våldig och otrevlig. sprang ifrån mina skor.

det finns ju andra problem än just svartsjuka med, omgivningens reaktioner. ungefär hälften av våra nära kära vänner har inga problem med det hela, de flesta tycker att det är fruktansvärt roligt att hångla. om några av dem har problem med det hela så har dom i alla fall inte sagt det till oss. sen har vi delar av umgängeskretsen som inte direkt sagt bu eller bä om saken, men som definitivt är mer hångel ovilliga. en spekulation är att de är mer stadgade i hetronormativa förhållanden.

det kan även bli problem om man inte informerat exakt alla i hela världen vad man har för deal i sitt förhållande. en gång fick Dex skäll av sina kollegor för de tyckte hen var asig som hånglade runt. när Dex försökte förklara först och främst vad vi hade för överenskommelse och att personen hen hånglat med visste det så gick kunde dom helt enkelt inte ta in den informationen.

man måste mer eller mindre smussla lite gentemot världen, annars får man skäll.

men för att återgå till listan, en av mina kollegor berättade att på hens lista så fanns Martin Stenmarck. direkt jag hörde efternamnet Stenmark så tänkte jag ju på Ingemar Stenmark och klämde ur mig något i stil med ”är inte hen lite gammal för dig?” det tog ett ganska bra tag innan missförståndet uppdagades.

såhär i efterhand tänker jag på hur förmätet det är av mig att se åldersskillnad som något hinder och.. hur fruktansvärt dåligt insatt jag är i vilka som är ”kända” i och med att jag tittar väldigt lite tv på tv.