obs, barnet på bilden har inget att göra med barnet i texten.

har inget barn hemma längre, tror det är en liten bergsget. på besök hos mormodern välter ungen hundskålen upp och ner och ställer sig på ett ben på den.

dammsög igår, gissa vem som helt plötsligt står och vinglar uppe på damsugaren?

alla byttor och plåtar i varenda skåp ska ut på golvet och ställas på.

en ärvd gul gammal potta med lock har 13 månaders klumpen fått, min moster var den som använde den först. det går inte sitta många sekunder på den, nejdå det ska balanseras på den.

del 6 från underlandet

slö söndag. känns som ett ganska menlöst inlägg.

vaknade först vid fem när Kvarken bestämde sig för att vilja ha en tidig morgon. vanligtvis somnar den lilla om efter lite mat och sover bra, men inte i morse. tack och lov för Dex som tog med den lilla till vardagsrummet och sjöng tusen visor för den medan jag kunde sova vidare.

frukost, dusch osv.

lite msn och allmänt dator nördande.

lite disk.

vid två ungefär kom våra vänner L och I förbi, dom hade med sig bullar och vi drack massa kaffe. pratade strunt till sextiden ungefär.

lite innan sju på kvällen traskade jag Dex och Kvarken i barnvagnen över till Dex föräldrar som inte bor så fasligt långt borta. tur det eftersom det var ungefär en decimeter nysnö på alla vägar.

vi hade med oss vin men jag drack inte nått av det.

trevlig middag med Dex föräldrar och hens enda syskon A som kommit hem över julen.

vid nio gick vi hem igen, söndagar är vår brädspelsdag så A följde med oss hem, L och I kom tillbaka och jag gjorde ett försök att söva ner den lilla Kvarken. gick inte nått vidare. telefonen ringde mest hela tiden och eftersom Kvarken hamnat i osynk med sina dags-tupplurar var den lilla inte så sugen på att sova. En av de som ringde var M, bilen hade inte velat starta så Dex och L drog iväg för att hjälpa till att få igång batteriet.

vet inte vad klockan var när alla äntligen var närvarande. T hade fått skjuts av M (när bilen äntligen var igång).

Kvarken var lite gnällig men somnade ganska fort när vi börjat spela.

egentligen så ska kan man vara åtta spelare i Arkham Horror men vi körde på sju. var lite mycket ändå. känner att vi nog skulle ha nytta av ett större soffbord. fem är nog mer lagom.

vi dog. Azathoth åt upp oss. nam, nam, nam.

såg klart ett avsnitt av Misfits som jag börjat med nån gång på dan och nu är det egentligen alldeles för sent för att sitta här.

Kvarkens favorit. hen gnager på alla ben och tentakler, själv är jag lite tveksam till att stoppa cthulhu i munnen, speciellt en sådan här tovad version.

jag bestämde mig inte för att sätta Kvarken till världen för att jag tänker räkna med att hen ska hindra mig från att fylla min säng med uppstoppade djur på ålderns höst.

det är ju naturligtvis för att komma igång med den där armén.

det är svårt att bygga en armé med sin egen dna i dagens läge utan att avla barn. hittills har inte forskningen helt enkelt inte hunnit ikapp.

den där sommaren när jag jobbade i hemtjänsten var även den en riktig ögonöppnare. en av de äldre personer som jag var hemma hos hade inga barn. ni skulle sett hur det såg ut där, ett litet oljeuppvärmt hus långt ute i obygden. hemtjänsten hade röjt upp så mycket som de fick men det var fortfarande riktigt läskigt, man kunde knappt se ut genom fönsterna, så solkiga var dom. det fanns även en liten katt där som inte hade någon kattlåda och som inte fick gå ut. då kan ni ju tänka er lukten. världens mysigaste, konstnärligaste person, helt senil och fylld med medicin som sov på det stenhårda trälocket till sin kökssoffa för att sängen var fylld av tavlor och konserverade djur. jag tror att hade hen haft barn, då hade saker och ting varit bättre, åtminstone om de hade haft kontakt.

jag förstår ju dom som inte vill ha barn, det finns en hel mängd anledningar till varför man inte skulle vilja ta det ansvaret

personligen så såg jag inte det som självklart att jag skulle avla avkomma förrän den sommaren.