själv kommer jag inte ihåg var jag var när jag fick höra om Lady Di, mediadrevet och trafikolyckan som tog hennes liv.
idag är det 11 september, 10 år efter World Trade Center rasade. det kommer jag dock mycket väl ihåg, det var en helt vanlig veckodag, tror det var en tisdag, var på väg hem då jag träffade en bekant som man nog bäst kan beskriva som konstnärstypen som röker på lite för mycket för sitt eget bästa. min bekant var alldeles till sig. nästan uppspelt. jag trodde först att det var ”hitte på” när min bekant berättade att ett plan hade kört in i World Trade Center.
jag tycker katastrofsändningar är fascinerande, när man kan zappa från kanal till kanal och det är samma sak på alla kanaler. satt länge och zappade fram och tillbaka.
tankarna då var att detta är historia som skapas, detta kommer påverka många, många människor långt framåt. blandade känslor och tankar. sympati med offer och anhöriga, (teoretiskt sätt i vilket fall) en känsla av att en skurkstat fått en näsbränna och en stark rädsla för vad för repressalier som nu skulle ske.
lilla skitnödiga Sverige satte in extraresurser några exempel är att Kaknästornet fick extra bevakning och en av Norrlands kommunerna satte till och med in extra vakter i sitt stadshus.
här om veckan var det en artikel i AB om en indonesier som hade åkt på semester och lämnade sina 7 (eller 9) hundar hemma utan foder eller vatten. när indonesiern sen kom hem så attackerade de hundar som fortfarande var i livet och åt helt sonika upp sin ägare. när det uppdagades så försökte man fånga in hundarna men 4 av dom dog under fångstförsöket. man hittade även ben efter två hundar som misstänks ha ätits av de andra djuren.
vad har det där att göra med WTC tänker ni.
för att försöka förklara, det gav mig ungefär samma känsla. så oerhört tragiskt för alla inblandade. USA är som den där hundägaren, gör precis som de vill och skiter helt i andra. nu blev USA biten. visserligen nafsades det bara i fingrarna och hur tjänligt det än må vara så är det ändå inte positivt med oskyldiga offer. nu kan jag visserligen inte se hur det skulle gå att protestera mot USA genom att ge sig på skyldiga eftersom det är mer en agenda som staten i fråga har än reella personer. kan inte heller se hur det på ett snabbt och effektivt sätt skulle gå att påverka agendan för den staten på ett logiskt och fredligt sätt. jag har inget problem med att förstå hur vissa människor kan bygga upp ett sådant hat mot en stat som har trampat, pissat och stampat över andra bara för att tjäna sina egna kortsiktiga intressen. jag har heller inget problem med att förstå hur en hungrig hund kan se en vandrande måltid komma in genom dörren i extremt läge. hundarna gick det inte direkt bra för och inte heller för de som USA såg som intressanta.
talibanregimen i Afghanistan visade efter attacken en villighet att förhandla om att överlämna Usama bin Laden som tog på sig planeringen av attacken. USA tyckte att det var bättre att bomba och invadera, dessutom attackerade de Irak där det faktiskt inte fanns några kopplingar alls till terrordådet. USA behövde inga hållbara motiv. enligt Bush hade 11 september gett USA den moraliska rätten att göra exakt vad man ville – den uttalade formeln var ”den som inte är med oss är mot oss”. i kaoset under invasionen passade bin Ladens terrornätverk al-Qaida på att etablera sig där.
på wikipedian står det just nu ”Attacken räknas som det största terrorattentatet i världshistorien och ses som en av de mest betydelsefulla händelserna i modern tid vad det gäller ekonomiska, sociala, politiska, kulturella och militära effekter i USA och många andra delar av världen.”
undrar vad Lady Di skulle ha sagt om det hela.
Senaste kommentarer