idag har det varit regnigt och dant. åkte in till stan för att shoppa färg och annat och hämtade ett lass med saker, det känns som det var flera dagar sen.

några vänner åkte ut till oss under eftermiddagen för att titta på alla våra lådor. ruskigt kul att de tog sig för den utflykten. pappan tyckte förstås att det var hemskt onödigt. han tycker att vi inte har tid med sådant som vänner och kaffe drickning när det finns så mycket att göra på hus och tomt.

lägenheten i stan håller på att säljas, 1 augusti ska den nya köparen flytta in och vi får kosing. jag är så oerhört tacksam att de vänliga människor som vi ska köpa huset av är helt okej med att vänta med betalning tills vi är klara med lägenhetsaffären.

en annan sak som jag skattar mig lycklig över är mamman som bjuder oss på mat titt som tätt och ställer upp som barnpassning ofta, ofta.

jag ska försöka att skärpa mig och faktiskt recensera eller återberätta lite mer av de filmer och böcker som slinker ner, men min hjärna har känts lite stressad och jag har inte reflekterat så mycket över det jag har sett eller läst, mer som ett glidande igenom på något sätt, inget fastnar.

borde ta upp den där 30dagars listan med, fastnade lite på posten ”denna vecka”. vaddå denna vecka.. jag kommer inte ihåg vad jag käkade till lunch lixom.

kommer inte ihåg om jag berättat det här förut (seriöst, inget försök till skämt) men Dex tog för ganska länge sedan med sig hem ett test för senildemens från jobbet en dag. jag hade fel på första frågan, det var vilket år det är. då gav jag upp.

på tal om tester, skummade igenom en så kallad tjejtidning där det fanns en bunt tester, det handlade förstås om det motsatta könet och det jag skummade igenom verkade gå ut på att man genom att fylla i testet skulle lista ut vad HAN (ja, med versaler) tänkte. jag blev så trött så trött. skitfasoner, hålla på och lära ut att man ska gissa och fantisera ihop saker. vad är det för fel i att prata med varann. våga fråga.

men urk, exakt när jag skriver det här så inser jag varför, det är för att det finns sånna där tomtar som Eric Amarillo som för fram budskapet att det inte är nån ide att fråga för att alla som har kuk ändå bara ljuger för att få ligga. jag kan inte komma på nån som jag tycker är töntigare just nu. hörde en radiointervju med Amarillo för några dagar en och ville bara dö.

Amarillo och BigBrother Rodney borde gifta sig.

ja, jag såg på BigBrother, det är en skamlig last jag har. jag tycker att det är ett fruktansvärt spännande socialt experiment. hör ni så högtravande va? jo.. men lite så, lite är väl helt enkelt att det för mig liknar resten av favorit programmen, ”How clean is your house” och ”Lyxfällan”.

nä ni, sovdax nu.

i en av stripparna från 1985 ”The Rule”, säger en av karaktärerna att hen bara tittar på filmer om de klarar följande:

1 måste vara minst två kvinnor i filmen
2 som pratar med varandra
3 om nånting annat än en man

Bechdel tackar Liz Wallace för konceptet. och därför kallas ibland Bechdel testet eller regeln för Bechdel/Wallace testet, ibland för Bechdel’s lag.

klicka på länken ovan om du vill läsa strippen.

jag tyckte bättre om den än The Princess and the Frog.

jag stör mig sjukt på de här motsatser attraherar romanserna som Disney filmerna ofta bygger på.

måste alltid hjältinnan bli räddad av hjälten? även när hjältinnan ska porträtteras som den starka och den som leder.

filmen klarar faktiskt bechdel testet för att tanten Gothel som låtsas vara Rapunzels mamma pratar med henne om att hon inte får gå ut.

när Rapunzel väl tar sig till sina original föräldrar påpekas det att nu har hon fått en riktig familj (till skillnad från när hon bara hade en ensamstående mamma).

så skönt att djuren inte pratar eller sjunger i den här rullen.

det är en väldigt, väldigt snygg film visuellt.

Click here to view the embedded video.

jag kom att tänka på en riktigt märklig film som nog ingår i genren lesbiska vampyrer. Jesus Christ Vampire Hunter från 2001. regi av Lee Demarbre. Jesus återkommer till jorden för att skydda Ottawas lesbiska från vampyrer, till sin hjälp har han den latex klädda Mary Magnum och den mexikanska wrestlern El Santo.

vad jag kommer ihåg var det riktigt uselt. ljudspåret ligger efter, sångnummer som verkligen suger, jag kan inte komma på nånting som faktiskt är bra. om man är en fanatiker av B-film så gillar man nog den här filmen för då är ju poängen att det ska vara dåligt.

nu när jag kollade wikin för att se vem som var ansvarig för regi så såg jag att den är 85 minuter men jag orkade faktiskt inte se klart. därför får den inget betyg.

bild: Återfödelsen, pressbild

för många år sedan så var min kompis H på rollspels konvent. jag tror nog att H stötte på en av de dummaste spelledare jag någonsin hört talas om.

jag har skrivit lite om vad rollspel är här om nån undrar.

jag kommer inte ihåg vilket spelsystem det rörde sig om men de spelade någon form av nutids epos.

spelledaren som i min hjärna hade en väldigt nasal röst motarbetade spelgruppen under hela spelpasset, inget de tog sig för var tydligen bra.

när så H säger att hens karaktär tar upp en gatsten och kastar den mot framrutan på en närstående polisbil så säger spelledaren med sin nasala röst: ”Det kan du inte.”

jaha, varför inte det då?

”Har du färdigheten byta karaktär eller? Du är ju tjej.”

jag kan tänka mig rätt många tjejer som skulle vilja kasta en gatsten i huvudet på den spelledaren.

efter den händelsen så är jag väldigt noga med att peka ut om min karaktär är en tjejgubbe eller inte. alltså inte när jag spelar dom men när jag pratar om dom, det är som en hyllning till de som orkade sitta kvar hela spelpasset med den där idioten till spelledare. fast mina tjejgubbar kan banne mig kasta gatsten om de skulle vilja.

H som heter Hugo Lilja är numera regissör. Har nyss vunnit priset Best Foreign Language Period Piece på Hollywoods International Student Film Festival detta för filmen Altona som Robert Styrbjörn skrivit manus på.

efter Göteborgs Filmfestival där Altona gick kunde man läsa på internet: ”Mer självrunkande regissör får man leta efter.”

jag tror att efter den initiala chocken Hugo fick av att läsa det så känner Hugo sig nog lite nöjd av den kommentaren. det är ta mig tusan inte alla som får en sån bra historia serverad på ett fat.

Hugo har även vunnit ett stipendium på 500.000 kronor för filmen Återfödelsen vid Stockholms Filmfestival.

håll utkik efter den när den går på svt nästa år.

Click here to view the embedded video.

regissör Phil Claydon, 2009

jag var på helt rätt humör för den här rullen när jag såg den.

det är en splatter/skräck komedi som påminner mig mycket om The Lair of the White Worm (1988).

filmen driver hejdlöst med sig själv och filmer som första delen av The Karnstein Trilogy – The Vampire Lovers (1970)*, Vampyros Lesbos (1971), Vampyres (1974) och The Hunger (1983). sen finns det ju en hel drös till med lesbiska vampyr rullar men jag har inte sett så många fler.

precis som The Lair of the White Worm så är det nog så att antingen hatar man filmen eller så älskar man den.

titeln är ju väldigt rakt på sak men kan fortfarande vara lite förvirrande, det rör sig tyvärr inte om ett gäng lesbiska som dödar vampyrer utan om ett gäng som dödar just lesbiska vampyrer.

filmen har en tydlig serietidnings känsla.

allt börjar under den mörka medeltiden då vampyrdrottningen Carmilla regerar*. Carmilla äter män och tar de kvinnor hon vill ha till älskarinnor. en dag förför Carmilla Eva som är gift med en modig baron, som då bygger ett mytiskt/magiskt svärd och dräper Carmilla men inte förrän hon kastar en otroligt lång och utdragen förbannelse/profetia över nejden och baronen. alla flickor som fyller arton i byn Cragwich kommer hädanefter att förvandlas till vampyrer och dessutom kommer de att bli lesbiska. den siste personen i baronens släkt, som dessutom kommer bli märkt, när hans blod blandas med en oskulds så kommer Carmilla återuppstå. paradoxalt är det även baronens siste ättling som är den som kan häva förbannelsen.

snabbspolning till nutid och vi möter baronens ättling Jimmy som efter att blivit spolad av sin dominanta tjej Judith för sjunde gången åker iväg på camping semester med sin hopplöse och nyligen arbetslöse vän Fletcher.

en dartpil avgör deras öde och de befinner sig plötsligt i byn Cragwich där ska fotvandra. de hoppas att de ska träffa tjejjer och dricka massor av öl. byborna på den lokala puben som är en hög gamla gubbar (och två får) lurar dem och fyra stycken Europeiska dundersnygga studenter (de flesta med väldigt konstlade accenter) till en avsides stuga för att bli vampyr mat. studenterna studerar folksagor och gammal vidskepelse så naturligtvis känner de till legenderna, det hindrar dem inte från att snabbt bli vampyriserade. det vill säga alla utom Lottie som glatt dödar vampyrer och sparkar upp dörrar.

Lottie är blond, kan bryta sönder bordsben till vampyrdödningspinnar med bara händerna, har glasögon och är såklart oskuld.

vampyrerna står mest i skogen och viftar med armarna och gapar i dimman. det är faktiskt hysteriskt festligt.

när vampyrerna dör så sprutar det vit sörja överallt.

byns dramatiske pastor kommer till deras hjälp när Jimmy och Lottie blivit bortförda av Eva och resten av de lesbiska vampyrerna. Fletcher och pastorn bryter upp baronens krypta för att hitta det mytiska/mystiska/magiska svärdet av Daeldo, vars hjalt förövrigt är format som en dildo.

pastorn och Fletch tar med sig massor av vapen för att rädda Jimmy och Lottie, men lyckas glömma kuk svärdet i bilen.

Eva spänner fast Lottie och Jimmy på ett mäktigt altare och deras blod blandas. Carmilla återbildas just som pastorn och Fletch lyckas befria dem. alla lesbiska vampyrer blir helt till sig i trasorna och de viftar extra mycket med armarna. pastorn som svär väldigt mycket för att vara en pastor blir så provocerad av allt lesbiskt hånglande att han attackerar dem alla och dör medan Fletch, Lottie och Jimmy springer för att hämta svärdet.

Eva lyckas separera Lottie från de andra fast Lottie dödar henne med sitt halsband. Carmilla blir då riktigt irriterad. Fletch försöker döda Carmilla innan hon lyckas göra Lottie till vampyr men blir själv fångad.

Jimmy räddar dem genom att kasta svärdet på Carmilla, svärdet genomborrar hennes hjärta och hon blir förgjord. förbannelsen lyfts och helt plötsligt är alla kvinnor inte vampyrer längre, de är dock fortfarande lesbiska och hångelsugna.

Lottie tjuvkopplar pastorns korsbeklädda bil och de tre överlevarna beger sig ut för att rädda världen från nästa ondska.

filmen slutar med en bild av en förmodat homosexuell varulv. Fletch har tidigare muttrat att detta med lesbiska vampyrer är så ytterst löjligt att det måste vara guds trick för att jävlas med honom, nästa gång lär han få ge sin rumpa till en gay varulv.

Filmen får en stark trea i betyg av mig, manuset är inte fantastiskt och den använder sig av ruskigt många lampskärmar (alltså att karaktärerna själva pekar ut hur extremt löjligt saker och ting är för att vi som publik ska fatta att killarna som skrev manus vet att de är löjliga och att vi inte ska tro att de inte fattar det.) men jag tyckte om den. den klarar sig genom bechdel testet.

anledningen till att det finns så ruggigt många filmer i den här genren är att i ”forntiden” då var det inte okay att vara lesbisk. det är väl fortfarande inte det i många länder och enligt många i den grå massan. ett sätt att komma undan med någon som helst form av chick on chick litteratur var att använda sig av vampyrer och det var väl Carmilla novellen som jag nämner i min fotnot som började det hela.

*första delen i The Karnstein Trilogy – The Vampire Lovers är baserad på en novell från 1872 av J. Sheridan Le Fanu. novellen och vampyren där heter Carmilla.

OBS. Spoilervarning

regi: Robert Rodriguez och Ethan Maniquis 2010

det tog mig tre dagar att pressa mig igenom filmen, det var lixom inte nog kul för att se den i ett stycke. filmen ska vara en hyllning till 70talets blaxploitation filmer fast med mexikaner då. just den biten verkar Robert Rodriguez och Ethan Maniquis mest fokusera på just i början, då känns det väldigt 70, kameravinklar, naken brud, färgsättning, you name it.

den nakna bruden åmar sig lite och visar sig vara något av en fälla för hon är ju precis som alla andra i det där huset på ondingarnas lag. (big suprise där, inte) det jag faktiskt blev glatt förvånad över är att Steven Segals karaktär som är den store ondingen har en asiatisk tjej thug. hon mördar förövrigt den nakna bruden för skojs skull.

den stora ondingen dödar machetes fru lite hastigt och lustigt inför machete och så har vi inledningen klar.

efter förtexterna så verkar de skaffat en annan fotograf, eller kanske försöker de visa att i amerika så är färgerna finare och fotot likaså.

alltså jag vet inte, känns som jag inte är nog insatt i immigrations problemet nog för att veta om det här är en film som faktiskt har nått att säga eller inte.

fan vad jag tycker synd om Lindsay Lohan, hon spelar alltså en knark sugen bortskämd slyna som blir räddad av elaka knarklangare av sin pappa (som tydligen biktar sig om att han är kåt på henne ibland) och gör home pornos tillsammans med sin mamma och deras hyrda hjälp, typ pool skötare och trägårds mästare. sen när hon sexat med machete och sprungit runt naken rätt länge hittar hon en nunnedräkt och på något magiskt sätt hittar hon till slutstriden och får skjuta på killen som dödat hennes pappa. exakt alla som orkat hålla reda på allt Lohan drama tänker ju automagiskt att hon mer eller mindre spelar sig själv. utan vapen förstås. stackars henne.

filmen är full av A skådisar, och när jag säger full så är det exakt så, det är på något vis för många karaktärer. det känns som Rodriguez och Maniquis frågade alla mexikaner de någonsin träffat och sen skrev in mer karaktärer när de väl tackade ja.

filmen klarar faktiskt bechdel testet. personligen skulle jag gärna haft några fler nakna killar för att väga upp mot de nakna tjejerna, fast Machete strippar faktiskt för att ha sex. frågan är varför alla snygga brudar vill ha sex med Machete hela tiden.

den får en svag tvåa i betyg