OBS. SPOILERVARNING
regissör Phil Claydon, 2009
jag var på helt rätt humör för den här rullen när jag såg den.
det är en splatter/skräck komedi som påminner mig mycket om The Lair of the White Worm (1988).
filmen driver hejdlöst med sig själv och filmer som första delen av The Karnstein Trilogy – The Vampire Lovers (1970)*, Vampyros Lesbos (1971), Vampyres (1974) och The Hunger (1983). sen finns det ju en hel drös till med lesbiska vampyr rullar men jag har inte sett så många fler.
precis som The Lair of the White Worm så är det nog så att antingen hatar man filmen eller så älskar man den.
titeln är ju väldigt rakt på sak men kan fortfarande vara lite förvirrande, det rör sig tyvärr inte om ett gäng lesbiska som dödar vampyrer utan om ett gäng som dödar just lesbiska vampyrer.
filmen har en tydlig serietidnings känsla.
allt börjar under den mörka medeltiden då vampyrdrottningen Carmilla regerar*. Carmilla äter män och tar de kvinnor hon vill ha till älskarinnor. en dag förför Carmilla Eva som är gift med en modig baron, som då bygger ett mytiskt/magiskt svärd och dräper Carmilla men inte förrän hon kastar en otroligt lång och utdragen förbannelse/profetia över nejden och baronen. alla flickor som fyller arton i byn Cragwich kommer hädanefter att förvandlas till vampyrer och dessutom kommer de att bli lesbiska. den siste personen i baronens släkt, som dessutom kommer bli märkt, när hans blod blandas med en oskulds så kommer Carmilla återuppstå. paradoxalt är det även baronens siste ättling som är den som kan häva förbannelsen.
snabbspolning till nutid och vi möter baronens ättling Jimmy som efter att blivit spolad av sin dominanta tjej Judith för sjunde gången åker iväg på camping semester med sin hopplöse och nyligen arbetslöse vän Fletcher.
en dartpil avgör deras öde och de befinner sig plötsligt i byn Cragwich där ska fotvandra. de hoppas att de ska träffa tjejjer och dricka massor av öl. byborna på den lokala puben som är en hög gamla gubbar (och två får) lurar dem och fyra stycken Europeiska dundersnygga studenter (de flesta med väldigt konstlade accenter) till en avsides stuga för att bli vampyr mat. studenterna studerar folksagor och gammal vidskepelse så naturligtvis känner de till legenderna, det hindrar dem inte från att snabbt bli vampyriserade. det vill säga alla utom Lottie som glatt dödar vampyrer och sparkar upp dörrar.
Lottie är blond, kan bryta sönder bordsben till vampyrdödningspinnar med bara händerna, har glasögon och är såklart oskuld.
vampyrerna står mest i skogen och viftar med armarna och gapar i dimman. det är faktiskt hysteriskt festligt.
när vampyrerna dör så sprutar det vit sörja överallt.
byns dramatiske pastor kommer till deras hjälp när Jimmy och Lottie blivit bortförda av Eva och resten av de lesbiska vampyrerna. Fletcher och pastorn bryter upp baronens krypta för att hitta det mytiska/mystiska/magiska svärdet av Daeldo, vars hjalt förövrigt är format som en dildo.
pastorn och Fletch tar med sig massor av vapen för att rädda Jimmy och Lottie, men lyckas glömma kuk svärdet i bilen.
Eva spänner fast Lottie och Jimmy på ett mäktigt altare och deras blod blandas. Carmilla återbildas just som pastorn och Fletch lyckas befria dem. alla lesbiska vampyrer blir helt till sig i trasorna och de viftar extra mycket med armarna. pastorn som svär väldigt mycket för att vara en pastor blir så provocerad av allt lesbiskt hånglande att han attackerar dem alla och dör medan Fletch, Lottie och Jimmy springer för att hämta svärdet.
Eva lyckas separera Lottie från de andra fast Lottie dödar henne med sitt halsband. Carmilla blir då riktigt irriterad. Fletch försöker döda Carmilla innan hon lyckas göra Lottie till vampyr men blir själv fångad.
Jimmy räddar dem genom att kasta svärdet på Carmilla, svärdet genomborrar hennes hjärta och hon blir förgjord. förbannelsen lyfts och helt plötsligt är alla kvinnor inte vampyrer längre, de är dock fortfarande lesbiska och hångelsugna.
Lottie tjuvkopplar pastorns korsbeklädda bil och de tre överlevarna beger sig ut för att rädda världen från nästa ondska.
filmen slutar med en bild av en förmodat homosexuell varulv. Fletch har tidigare muttrat att detta med lesbiska vampyrer är så ytterst löjligt att det måste vara guds trick för att jävlas med honom, nästa gång lär han få ge sin rumpa till en gay varulv.
Filmen får en stark trea i betyg av mig, manuset är inte fantastiskt och den använder sig av ruskigt många lampskärmar (alltså att karaktärerna själva pekar ut hur extremt löjligt saker och ting är för att vi som publik ska fatta att killarna som skrev manus vet att de är löjliga och att vi inte ska tro att de inte fattar det.) men jag tyckte om den. den klarar sig genom bechdel testet.
anledningen till att det finns så ruggigt många filmer i den här genren är att i ”forntiden” då var det inte okay att vara lesbisk. det är väl fortfarande inte det i många länder och enligt många i den grå massan. ett sätt att komma undan med någon som helst form av chick on chick litteratur var att använda sig av vampyrer och det var väl Carmilla novellen som jag nämner i min fotnot som började det hela.
*första delen i The Karnstein Trilogy – The Vampire Lovers är baserad på en novell från 1872 av J. Sheridan Le Fanu. novellen och vampyren där heter Carmilla.
Senaste kommentarer