lista

null
i våras någon gång så satt jag en blåsig dag med mina kollegor och drack kaffe. jag vet inte riktigt hur det kom upp, men några av kollegerna som är i tjugofem trettioårsåldern började prata om sina listor. att skaffa sig en lista är tydligen ett fenomen som härstammar från tv serien Friends, det innebär att man när man är i ett förhållande får välja ett antal människor som man får ha sex med utan att ens partner för den skull då ska bli sur. dessa människor ska som jag förstår det inte vara den sköna killen/tjejjen i snabbköpskassan utan någon mer ouppnåelig ”känd” person.

på ett vis tycker jag att det låter bra och frigjort, men samtidigt tror jag inte på att de normis förhållanden som plagierat idén från Friends faktiskt skulle fixa det.

Dex och jag har alltid varit väldigt tydliga att vi får hångla och sexa med andra människor. däremot har vi ett par regler. vi ska berätta allt och vi ska kolla att den andra är okej med det hela innan vi sexar.

jag trodde ärligt att jag aldrig skulle bli svartis men skam att säga så har jag faktiskt varit det en gång. en person som var väldigt väldigt förtjust i Dex spelade Dex partner på ett lajv och när lajvet var slut så fortsatte dom att hångla på diverse fester. då blev jag svartsjuk och bitter, drack för mycket sprit och var allmänt våldig och otrevlig. sprang ifrån mina skor.

det finns ju andra problem än just svartsjuka med, omgivningens reaktioner. ungefär hälften av våra nära kära vänner har inga problem med det hela, de flesta tycker att det är fruktansvärt roligt att hångla. om några av dem har problem med det hela så har dom i alla fall inte sagt det till oss. sen har vi delar av umgängeskretsen som inte direkt sagt bu eller bä om saken, men som definitivt är mer hångel ovilliga. en spekulation är att de är mer stadgade i hetronormativa förhållanden.

det kan även bli problem om man inte informerat exakt alla i hela världen vad man har för deal i sitt förhållande. en gång fick Dex skäll av sina kollegor för de tyckte hen var asig som hånglade runt. när Dex försökte förklara först och främst vad vi hade för överenskommelse och att personen hen hånglat med visste det så gick kunde dom helt enkelt inte ta in den informationen.

man måste mer eller mindre smussla lite gentemot världen, annars får man skäll.

men för att återgå till listan, en av mina kollegor berättade att på hens lista så fanns Martin Stenmarck. direkt jag hörde efternamnet Stenmark så tänkte jag ju på Ingemar Stenmark och klämde ur mig något i stil med ”är inte hen lite gammal för dig?” det tog ett ganska bra tag innan missförståndet uppdagades.

såhär i efterhand tänker jag på hur förmätet det är av mig att se åldersskillnad som något hinder och.. hur fruktansvärt dåligt insatt jag är i vilka som är ”kända” i och med att jag tittar väldigt lite tv på tv.

Leave a Reply

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu