syskonen

del 11 från underlandet
jag har två stycken syskon. själv är jag äldst. (och mäktigast)

i resten av inlägget kommer jag benämna dem som ettan och tvåan. ettan är tre år yngre än mig och tvåan är åtta år yngre.

ettan och jag brukade få åka bak i skuffen på vår gamla volvo när vi var små, då satte vi upp en filt för att forma en slags koja där bak. vi körde vinkleken med våra medresenärer på vägarna, det gick till så att först vinkade vi till bilen som låg bakom. vinkade personen där då tillbaka så vinkade vi igen. och… så höll det på. poängen med leken var helt enkelt att se hur uthållig stackarn bakom var. om personen bestämde sig för att köra om så visade vi våra små bakdelar i fönstret.

vi har en kusin som är åtta dagar äldre än mig, när kusinen var på besök var det inte roligt för ettan. jag tyckte att jag hade förtur på att leka med kusinen och att ettan var skitjobbig som ville vara med. många av lekarna då gick ut på att lura ettan i olika fällor för att få vara ifred. jag var absolut den drivande i de lekarna.

ettan och jag bråkade ganska hårt, bland annat har ettan försökt strypa mig med en elkabel, jag har slagit en hammare i ettans huvud så hårt att ärret finns kvar idag.

när tvåan kläcktes kommer jag ihåg att jag skrev en lång uppsats om det i skolan, jag var så otroligt stolt att få ett till syskon.

tvåan som inte fick leka med min hamster gjorde det ändå och tappade förstås ner den så att den bröt nacken.

när tvåan blev lite större var det väldigt lätt att reta den lilla. ettan och jag brukade hota med att koka tvåans marsvin i källaren.

tvåan fick utstå diverse träningsläger där den skulle fostras till riddare och ninja och liknande. där var det nog ettan som var drivande för jag var nog lite för gammal vid det laget.

när jag gick i högstadiet så blev jag trött på att ha häst så då tog ettan över hästen. tvåan fick aldrig någon egen häst men brukade ha en på foder på somrarna.

orättvisor: en jul hade jag önskat massor av saker, ettan hade nog inte varit lika verbal i sitt önskande, när högen av paket började närma sig slutet var min hög med presenter mycket större. jag kommer ihåg att jag tittade på mamma och att det gick som ett samförstånd i mellan oss. i smyg så tog vi kanske tre av ”mina” paket och slog in dom igen till ettan. när ettan väl flyttade hemifrån så insåg vi att ettan inte alls gjort samma sysslor hemma som jag gjort. då blev det krismöte och ettan fick lära sig tvätta.

tvåan är nog mest talangfull av oss tre. spelade instrument hur bra som helst när både jag och ettan trots väldig uppmuntran inte visat vidare talang. duktig på viss sport, alltså riktigt skitduktig, när jag och ettan var rejält värdelösa på sådant. trots denna musikaliska och kroppsliga talang så slutade tvåan med både musiken och sporten som jag förstår det på grund av att tvåan inte var bäst i hela världen på dessa två saker och det därför inte var så roligt som det kunde varit.

när ettan gått ett tag i gymnasiet så flyttade vi ihop och bodde med varandra några år. det fungerade över förväntan. vi tog en paus i samboendet på grund av ett av mina förhållanden då jag ville prova att vara sambo med min respektive men sen flyttade vi ihop igen och bodde ytterligare några år med varandra.

en gång när ettan och jag var på Arvika festivalen var ettan sjukt nöjd över ett av sina hångel, det var en person som en gång suttit barnvakt åt ettan och dessutom varit lärarkandidat i ettans klass på gymnasiet.

en nyårsafton då jag, ettan och tvåan var på samma fest kräktes tvåan på ett element och ettan tappade sina skor. det kanske inte låter toppenkul men det var det.

ettan hade en lång period av att vara olyckligt kär, både i och utanför förhållanden. numera är ettan tillsammans med en av mina bästa vänners yngre syskon, de bor ihop och har en röd hund.

tvåan träffade tidigt sin partner, jag och ettan var i början väldigt tveksamma, vi tyckte personen var bra nog bonnig och illitterat. tack och lov så har tvåans partner växt i våra ögon och vi har insett storheten i tvåans val.

tvåan har tagit över det som en gång var vår farmors hus och bor där med sin partner och en svart hund. tvåan är numera miljöinspektör och har 25 sprättiga hönor som kallas vörtarna.

jag och Dex har paxat huset på andra sidan vägen från dom.

ettan har lupus. jajjemän precis det som House säger att det aldrig är. det började med feber, feber som bara fortsatte och fortsatte, ettan gick ner ungefär femton kilo och hade 40 graders feber i tre veckor. eftersom ettan då låg inlagd på leukemi avdelningen och läkarna inte kunde hitta vad det var som var fel kan jag lugnt säga att vi var rätt oroliga. det visade sig att det var vad vi i Sverige kallar SLE och att ettans kropp börjat angripa kroppens egna organ. ettan fick cortison och cellgifter och lever idag med sjukdomen som i perioder är värre och i perioder bättre. ettan är numera redovisningsekonom och ettans partner har Ehlers-Danlos syndrom så vi brukar reta dom att deras eventuella avkomma kommer vara ett genetiskt experiment. hoppas dom är sugna snart för Kvarken skulle nog gilla att ha lite kusiner.