yupp, det är vad jag har varit. lekte rätt så mycket med en person när jag pluggade, hen skulle bli lärare med och även om vi inte läste samma sak så trivdes vi rätt bra med varandra.
efter utbildningen så tog livet över och vi hördes mindre och mindre. igår hittade jag igen hens blogg. jag har tänkt en hel del på den här personen sen vi slutat leka med varandra men aldrig hade jag väl kunna tänka mig vilken tung period av hens liv jag bara totalt missat.
grinade som en tok medan jag läste om hens äldsta barns kamp mot cancern och hur kampen förlorades.
nu känner jag mig som en helt värdelös kompis.
här kan ni med läsa och grina lite om ni vill.
Senaste kommentarer