det är svingigt många som tycker det är onödigt att kvinnodagen finns, i Sverige iallafall, här finns det ju en så kallad ”statsfeminism”. vi har ju kommit så långt, varför behövs det då en fånig dag?
jo, för att även om vi kommit långt så räcker inte det.
nu tänker jag skamlöst sno ett inlägg från Zäta som skrevs förra året.
I Sverige består brandkåren av 1,6% kvinnor. Är det för att tjejer är för klena? I Spanien utgör kvinnorna 32% av kåren.
50% av alla tjejer som besökte en ungdomsmottagning (oavsett orsak till besöket) hade haft smärta vid omslutande samlag senaste månaden. 25% av alla tjejer fortsatte ha sex ändå. Hälften av dessa sa inte till utan låtsades njuta så att killen skulle få komma. De sa att de ville kunna ha sex som en riktig kvinna. Idealbilden av kvinnan som skänker sin man omslutning blev viktigare än deras egen njutning.
1758 togs rösträtten till borgmästarval bort för svenska kvinnor. Jämställdhetskampen är inte en linjär framåtrörelse, utan fluktuerar med tiden. 1865 fick ogifta änkor som skattade rösträtt. Ju mer du betalade i skatt desto fler röster fick du vid den här tiden. 1909 fick alla kvinnor rösta i kommunalval. 1918-21 infördes ”allmän och lika rösträtt”, undantag var dock exempelvis folk inom fattigvården, och även gifta kvinnor blev myndiga. Vem är egentligen en hederlig svensk skattebetalare? Är det en hon?
I Sverige kan du få ett oskuldsintyg av oseriösa gynekologer. Det kostar ungefär 6000 kr svart. En ”hymenrekonstruktion” kostar ungefär 20 000 kr. Den går alltså ut på att det sätts stygn i slidväggarna som slits upp vid penetrering och skapar önskat(?) blodflöde.
På 1990-talet bestod Sveriges maktelit av 13% kvinnor, idag är de 26%. Rikspolitiken är mest jämställd, medan näringsliv och media släpar efter. Kvinnor i elitpositioner blir oftast valda till sin post, medan män oftast blir utsedda till poster som inte går att söka genom officiella vägar. Återigen visar det sig varför kvotering och genomskinliga rektryteringsvägar behövs: Annars kvoteras kvinnor bort innan de ens vet om att posten finns. Ännu värre ser det ut med representationen av personer med utlänsk bakgrund vid makten, de utgör 4-6% av den totala makteliten, och då är hälften av denna lilla procentsats från norden. Befolkningen i stort består som ni vet av fler än 26% kvinnor och 4% utlandsfödda/andra generationens svenskar.
30-35% av en grupp kallas för den kritiska massan i jämlikhetssammanhang. Om en grupp består av mindre än 30% kan de lätt falla de bort ur helhetens medvetande, alternativt bli utmålade som avvikelser.
Källor:
Fredrik Bondestam Fil. dr i sociologi, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet: Den riskfyllda brandmannen? Om en profession i förändring
Professor i Genus och Medicin, Hälsouniversitetet, Gynekolog och överläkare, Legitimerad psykoterapeut, Kvinnokliniken, Universitetssjukhuset, Linköping: Genus och smärta vid samlag
Åsa Karlsson Sjögren, Docent och universitetslektor i historia, Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet: Rösträtt och medborgarskap – en fråga om skatt?
Monica Christianson PhD och barnmorska Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet. Carola Eriksson PhD och barnmorska Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Uppsala universitet och: Myter om mödomshinnan
Anita Göransson, professor em, Linköpings universitet och gästprofessor vid Uppsala universitet: Vem styr Sverige? Om kön, klass och etnicitet i maktens korridorer.
Och då har du inte ens nämnt alla de juridiska rättigheter som hotas i olika sammanhang. Brr.