fattar inte hur det går till men varenda gång jag bestämmer mig för att ta en paus eller rent avsluta ett abonnemang på ett onlinespel så slumpar det sig alltid att de just dragit pengar för en månad framöver. varenda gång!
fredags-lan
fortfarande sjuk, har varit på jobbet flera dagar fast jag egentligen inte borde, det är bara det att det känns ungefär lika jobbigt med vikarie som att faktiskt gå och jobba med snuva/hosta/feber.
ikväll blir det smörgåstårta och sen ett mini LAN hemma i vår lägenhet, inte brutalstort direkt, bara fyra burkar. som det känns just nu är risken stor att jag slocknar innan tie dock.
ny på listan
Birro. suck, snacka om ragequitter. hur många gånger har han egentligen slutat blogga för att han känner sig kränkt av sina läsare. Birro verkar tycka att det är hans rättighet att proklamera starka åsikter utan att få några som helst kritiska röster.
det är så himla synd, jag skulle vilja tycka om Birro men jag vet att jag skulle irritera mig något fruktansvärt om jag faktiskt lekte med honom.
mardröms personen att ha i sitt dataspels guild. bara drama och drama och mängder ”nu slutar jag”.
jag orkar inte ens leta upp länkar till alla tillfällen då han slutat blogga.
sjukt
börjar vara trött på den här förkylningen, den har pestat mig hittills nästan hela året.
inte så lätt med måtten
en av de svåraste sakerna för treorna som alltså är 9 gamla är det här med mätning. när de ska göra ritningar på träslöjden så har de oftast väldigt svårt att förstå hur mycket 50 centimeter eller 5 centimeter är även om de sitter med en linjal i handen och faktiskt borde kunna se hur långt det faktiskt är.
det verkar som lindex har lite problem med måtten de med. Jennie hade ett snack med ett biträde på lindex om det.
Jennie: Är det inte lite skumt att min son har 110 på era ”killkläder” men behöver 116 eller 122 på ”tjejkläder”?
Lindexkvinna: Jaa, men det är så att tjejkläderna är mindre.
Jennie: Jamen det är väl storlekar i centilong dvs man tar samma storlek som barnet är centimeter långt?
Lindexkvinna: Just det.
Jennie: Så en tjej som är 116 cm är kortare än en kille som är 116 cm?
Lindexkvinna: Men om du kollar så ser du på dagis tex att tjejerna är lite kortare i samma ålder.
Jennie: Ja precis, men en femårig tjej som är 116 cm är väl lika lång som en fyraårig kille som är 116, och de ska väl ha 116 bägge två? (Visar två tröjor i 116, killtröjan har ca 4 cm längre ärmar, är ca 5 cm större i bröstvidd och är större i ärmöppningen)
Lindexkvinna: Jaa.. Jo men det är väl mer att det är större rörelsevidd i pojkkläderna. Dom busar ju runt på ett annat sätt.
nu har både DN och SvD uppmärksammat det hela. en 100 centimeters unge är faktiskt 100 centimeter och varken mer eller mindre. vore ju fantastiskt om de som tillverkar barnkläder kunde lära sig det där med mätning för det är inte som att detta är nått fantastiskt nytt problem. nä för problemet är att inte ett skit kommer att hända än hur mycket folk skriker om det, en centimeter kommer nog fortsätta att vara ungefär en centimeter beroende på om den är tilltänkt för en med pick eller murga och sen kommer man att skylla på att marknaden styr.
syskonen
del 11 från underlandet
jag har två stycken syskon. själv är jag äldst. (och mäktigast)
i resten av inlägget kommer jag benämna dem som ettan och tvåan. ettan är tre år yngre än mig och tvåan är åtta år yngre.
ettan och jag brukade få åka bak i skuffen på vår gamla volvo när vi var små, då satte vi upp en filt för att forma en slags koja där bak. vi körde vinkleken med våra medresenärer på vägarna, det gick till så att först vinkade vi till bilen som låg bakom. vinkade personen där då tillbaka så vinkade vi igen. och… så höll det på. poängen med leken var helt enkelt att se hur uthållig stackarn bakom var. om personen bestämde sig för att köra om så visade vi våra små bakdelar i fönstret.
vi har en kusin som är åtta dagar äldre än mig, när kusinen var på besök var det inte roligt för ettan. jag tyckte att jag hade förtur på att leka med kusinen och att ettan var skitjobbig som ville vara med. många av lekarna då gick ut på att lura ettan i olika fällor för att få vara ifred. jag var absolut den drivande i de lekarna.
ettan och jag bråkade ganska hårt, bland annat har ettan försökt strypa mig med en elkabel, jag har slagit en hammare i ettans huvud så hårt att ärret finns kvar idag.
när tvåan kläcktes kommer jag ihåg att jag skrev en lång uppsats om det i skolan, jag var så otroligt stolt att få ett till syskon.
tvåan som inte fick leka med min hamster gjorde det ändå och tappade förstås ner den så att den bröt nacken.
när tvåan blev lite större var det väldigt lätt att reta den lilla. ettan och jag brukade hota med att koka tvåans marsvin i källaren.
tvåan fick utstå diverse träningsläger där den skulle fostras till riddare och ninja och liknande. där var det nog ettan som var drivande för jag var nog lite för gammal vid det laget.
när jag gick i högstadiet så blev jag trött på att ha häst så då tog ettan över hästen. tvåan fick aldrig någon egen häst men brukade ha en på foder på somrarna.
orättvisor: en jul hade jag önskat massor av saker, ettan hade nog inte varit lika verbal i sitt önskande, när högen av paket började närma sig slutet var min hög med presenter mycket större. jag kommer ihåg att jag tittade på mamma och att det gick som ett samförstånd i mellan oss. i smyg så tog vi kanske tre av ”mina” paket och slog in dom igen till ettan. när ettan väl flyttade hemifrån så insåg vi att ettan inte alls gjort samma sysslor hemma som jag gjort. då blev det krismöte och ettan fick lära sig tvätta.
tvåan är nog mest talangfull av oss tre. spelade instrument hur bra som helst när både jag och ettan trots väldig uppmuntran inte visat vidare talang. duktig på viss sport, alltså riktigt skitduktig, när jag och ettan var rejält värdelösa på sådant. trots denna musikaliska och kroppsliga talang så slutade tvåan med både musiken och sporten som jag förstår det på grund av att tvåan inte var bäst i hela världen på dessa två saker och det därför inte var så roligt som det kunde varit.
när ettan gått ett tag i gymnasiet så flyttade vi ihop och bodde med varandra några år. det fungerade över förväntan. vi tog en paus i samboendet på grund av ett av mina förhållanden då jag ville prova att vara sambo med min respektive men sen flyttade vi ihop igen och bodde ytterligare några år med varandra.
en gång när ettan och jag var på Arvika festivalen var ettan sjukt nöjd över ett av sina hångel, det var en person som en gång suttit barnvakt åt ettan och dessutom varit lärarkandidat i ettans klass på gymnasiet.
en nyårsafton då jag, ettan och tvåan var på samma fest kräktes tvåan på ett element och ettan tappade sina skor. det kanske inte låter toppenkul men det var det.
ettan hade en lång period av att vara olyckligt kär, både i och utanför förhållanden. numera är ettan tillsammans med en av mina bästa vänners yngre syskon, de bor ihop och har en röd hund.
tvåan träffade tidigt sin partner, jag och ettan var i början väldigt tveksamma, vi tyckte personen var bra nog bonnig och illitterat. tack och lov så har tvåans partner växt i våra ögon och vi har insett storheten i tvåans val.
tvåan har tagit över det som en gång var vår farmors hus och bor där med sin partner och en svart hund. tvåan är numera miljöinspektör och har 25 sprättiga hönor som kallas vörtarna.
jag och Dex har paxat huset på andra sidan vägen från dom.
ettan har lupus. jajjemän precis det som House säger att det aldrig är. det började med feber, feber som bara fortsatte och fortsatte, ettan gick ner ungefär femton kilo och hade 40 graders feber i tre veckor. eftersom ettan då låg inlagd på leukemi avdelningen och läkarna inte kunde hitta vad det var som var fel kan jag lugnt säga att vi var rätt oroliga. det visade sig att det var vad vi i Sverige kallar SLE och att ettans kropp börjat angripa kroppens egna organ. ettan fick cortison och cellgifter och lever idag med sjukdomen som i perioder är värre och i perioder bättre. ettan är numera redovisningsekonom och ettans partner har Ehlers-Danlos syndrom så vi brukar reta dom att deras eventuella avkomma kommer vara ett genetiskt experiment. hoppas dom är sugna snart för Kvarken skulle nog gilla att ha lite kusiner.
Gerillaodling
foto: Kevin Day
jag längtar efter att ha en egen trädgård, blev helt till mig av programmet Trädgårdsfredag men även innan det har jag varit sugen.
balkongen på vår lägenhet är inte direkt bra för odling, ett år försökte jag verkligen, byggde stora blomsterlådor och vattnade, vattnade, vattnade men det blev mest ett massa vattenplaskande och sen slokande växter av att det var för varmt och torrt.
året efter hade jag helt gett upp. Dex mamma försökte ge oss plantor men vi kände att det helt enkelt inte var värt det. men sen såg jag något, utanför vårat hus fanns en ganska stor rabatt som hade fått förvildas, bland alla självsådda blommor fanns även mängder med fräken och brännässlor. eftersom jag planerade att spendera lite tid där så pratade jag med hyresgäst föreningen och fick tillstånd att gräva upp rabatten.
jag är fruktansvärt nöjd med min rabatt, bland annat så har jag två stora vindruvsplantor som förmodligen kommer att ge frukt i år. förra året fick jag tre mäktiga vindruvor men nu, tredje året så brukar det komma igång.
känns nästan synd att vi funderar på att flytta.
men hade vi inte gjort det så tror jag inte jag hade varit nöjd med bara min rabatt, jag har sett ut ett ställe i stan som parkförvaltningen inte klipper, där tror jag ett grönsaksland skulle varit perfekt.
det senaste inspirerande tv programmet är River CottageDet goda Livet. avsnitt fem handlar en del om guerrilla gardening i Todmorden i västra Yorkshire där två riktigt häftiga människor har som målsättning att göra staden helt självförsörjande på grönsaker genom att ta över alla stadens rabatter och fylla dem med mat. detta utan myndigheternas tillstånd. det verkar visserligen som myndigheterna inte bjuder på vidare motstånd i frågan för grönsakerna verkar frodas och rabatterna såg inte ut att bli uppgrävda av upprörda parkarbetare. så otroligt häftigt att kunna plocka grönsaker när man väntar på bussen. jag är klart imponerad.
programmet är klart inspirerande i allmänhet, det handlar om en sjukt entusiastisk knubbis som tycker om att odla sin egen mat. både animaliskt och vegetabiliskt.
så som han verkar ha det önskar jag att alla bondgårdar fungerade, med en passion för djur och natur. som jag sagt förut så skrämmer mat industrialiseringen mig något fruktansvärt.
skadar ju inte direkt att Fearnley-Whittingstall (som är ovan nämnda knubbis) har gjort tre program om broiler hönor och hur dessa stackare tvångsmatas upp till slaktvikt på 39 dagar i jämförelse med de 75 dagar det tar för en vanlig höna i normal takt att bli fullvuxen. sånt gillar jag, alltså inte att det sker utan att någon ifrågasätter riktigheten i att göra så.
om nån som bor i Stockholmstrakten är sugen på lite trädgårdsodling men inte har nånstans att göra det på så skulle jag vilja tipsa om föreningen Tillväxt.
uppdatering
jo jag har varit slö med de där uppdateringarna de senaste dagarna. försöker komma in i rutinerna på jobbet efter föräldraledigheten, lite konstigt eftersom jag började jobbet förra terminen med att vara ledig. nya elever och nya kollegor.
Kvarken har varit sjuk, den lilla har ändå varit på ganska bra humör trots feber och snuva. sömn tiderna har dock varit något oregelbundna.
krocken, den var inte rolig. inte roligt att bilen är skrot heller. jag som hade varit runt på stadens bilskrotar dan innan för att hitta reservdelar till vindrutetorkarna och så bara finns bilen inte längre, eller rättare sagt är den ett helt reservdels upplag. har kikat lite på blocket efter något som reservdelarna skulle kunna användas till men inte riktigt tagit tag i det hela. tur att jag kan samåka med kollegor när det är ungefär 5,5 mil till skolan som jag jobbar på. tisdagar jobbar jag kortare dag så då vill man helst köra själv. idag lånade jag Dex pappas bil.
mormonerna, uppdatering om dom. skitkul, när de kom förbi så visade jag southpark avsnittet ”All about the mormons” för dom. s07e12 om nån känner sig sugen att kolla. sen bjöd jag tillbaka dom för att spela brädspelet Arkham Horror. tyckte att de verkade uppskatta både southpark och brädspelet men de kanske bara är artiga. jo såklart är de båda från Utah.
annars vet jag inte riktigt, känner mig själv ganska förkyld men försöker att inte låtsas om det.
bilburet
krockade med en miljöbil här om dagen när jag var på väg till jobbet. turligt nog var det på en 50 sträcka och jag hade saktat ner en hel del. miljöbilen stod stilla och jobbade på i godan ro och när jag skulle förbi så fick jag en väldans sladd och rammade dess vänster bak med min vänster fram.
har lite ont i en tå och ett blåmärke med en liten liten repa i skinnet på det andra benet. ingen aning hur jag slog i de delarna. annars så mår jag bra, det är klart man blir lite skakis av att kvadda bilen dock.
ja den gamla volvon är numera reservdels bil för det skulle kosta mer att fixa den än att köpa en ny. känns väldigt surt måste jag säga.
på med koftan och in på listan
Björn Ranelid tar på sig offerkoftan och tar plats som nummer tre på offerlistan tillsammans med Kicki Danielsson och Elisabet Höglund.
Först var det Per Svensson och Linda Skugge som han blev kränkt av, sen var det Leif G W Persson som minsann kränkte och nu i dagarna blev Ranelid kränkt av Peter Englund.
suck.
varför sitta och älta alla idiot kommentarer hela tiden. vad är poängen med att faktiskt ge den elden luft och liv, jag fattar inte. däremot fattar jag varför han blir mobbad hela tiden, för att det är så mycket lättare att sparka på nån som ligger och då speciellt om nån lägger upp sig som ett offer.
och angående Skugges kommentarer om rakade armar och läppglans, vem har dött av det då? jag tycker armar och läppglans är fint på alla människor.
Senaste kommentarer