å andra sidan

ibland är det svårt att se människors existensberättigande. som den 21 åring som torterade sin sex månaders hundvalp Sheva och nu har dömts till ett år och tre månader i fängelse.

hundens liv måste ha varit fruktansvärt, när en grupp dagisbarn hittade hundkroppen i en sopsäck var huvudet hårt inlindat i två plastpåsar tillsammans med blod och uppkastningar. kroppen var täckt av gamla och nya skador, lungorna var fulla med blod, revbensfraktur och sårskador på hals och bröstkorg.

ägaren ska vid upprepade tillfällen ha slagit valpen med knytnävsslag, strypt, hoppat på den samt slagit den med metalldelen av kopplet i ljumskarna.

ägaren säger att hunden var jobbig och kissade och bajsade inne. då brukade valpen hängas upp i kopplet i en handdukstork och användas som slagpåse.

som förklaring berättar 21 åringen att alla pengar hade förlorats på poker och därför mått ”jättedåligt” hunden hade varit ”jättejobbig”.
”Hunden var jävligt jobbig, busig.” då hade hunden strypts till medvetslöshet flera gånger. en av gångerna när hunden vaknade hade den börjat kräkas så då togs den in i duschen och spolades med varmt vatten tills den åter igen vaknade. hur många gånger hunden dödades och återupplivades innan den lilla kroppen inte orkade längre vet nog inte ens idioten som plågade den.

jag blir så bedrövad och uppgiven, kan inte förstå hur det står till i hjärnan på någon som kan göra sådant.

hur går det till. att förvandlas till ett monster.

samma sak med personen som nyligen dömdes för grov våldtäkt på en 12 åring i en trappuppgång. ett hårt stryptag hade vilat runt barnets hals som blivit hårdare då barnet kämpade emot och när barnet inte gjorde som förövaren ville. hur är man funtad då. den gärningsmannen hade sex månader tidigare blivit släppt ur fängelset för mord på sin sambo. en kniv hade huggits i sambons hals och förövaren hade gått och lagt sig att sova medan sambon låg och förblödde under vad som rättsläkaren tror var ungefär två timmar. blodspår visar att sambon hade försökt krypa efter hjälp och förgäves försökt resa sig.

hur rehabiliteras monster? går det? finns de i oss alla?

jag hoppas att jag aldrig ska behöva uppleva att någon av mina elever förvandlats till ett monster.

tycker nog att man kan förverka sin rätt att existera.

3 responses to “å andra sidan”

  1. Tama

    Vad har en hund för mer värde än en råtta eller mus eller annat så kallat impopulärt skadedjursstämplat djur. Hyckleriet och dubbelmoralen är inte av denna värd i Sverige.
    Jag försvarar inte hundplågeriet,men det är fullständigt horribelt att olika djur behandlas så fruktansvärt olika i vårt land. Människor som plågar,dödar,utrotar, skändar,förföljer och förtalar råttor och andra förtryckta djur -är inte ett dugg bättre än mannen som plågade ihjäl hunden.

  2. Sara

    Kanske kan man det, men det är i så fall inget man kan göra något praktiskt av. För gör man det måste vi definiera exakt VAR den gränsen går, vilka vidrigheter som gör att en människa förtjänat döden och vilka som inte gör det. Och det tror jag inte vi vill.

Leave a Reply

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu