årsdag

Przemyslaw Stradczuk

fyllde år igår. det var både trevligt och besvärligt. trevligt för att mamman, pappan, ettan, tvåan, svärföräldrarna, morföräldrarna ville gratulera. besvärligt av exakt samma anledning.

jag vet inte riktigt när jag började tycka att det här med ”högtidsdagar” är smådrygt. jag kommer ihåg några tårtkalas när jag var yngre då jag bakade sjukt många tårtor och tyckte att det var väldigt kul med besök. själva uppvaktandet i sig var visserligen inte det viktiga, det var mer en ursäkt.

hur som haver. det där uppvaktandet, inte min favorit alltså. när jag gick ut gymnasiet tyckte jag att det var så himla larvigt. jag vägrade köpa nån mössa, åka vagn och sa åt mina föräldrar att om dom dök upp med plakat skulle jag vägra äta middag med dom sedan.

i samma anda var Dex förbjuden att köpa present i år. istället beställde jag födelsedagspresent åt mig själv på nätet, köpte en alldeles för dyr huvtröjja och skickade lite mer pengar till svältkatastrofen i Kenya.

har just avslutat ett tre timmars försök att söva mitt barn. Dex jobbar natt så jag var själv på det. det var både mer och mindre kul än man kan tro. ungen är ju så fruktansvärt påhittig ibland och bestämde sig för att högljutt fnittrande leka tittut och att skrattande peta mig i örat i ungefär en kvart. det går ju inte hålla sig allvarlig när den lilla skrutten skrattar glatt. mindre kul var den där halvtimmen då dens vassa fötter sparkade mig i magen konstant. rent intellektuellt så inser man ju att om man greppar fast ett ben och väser ”lägg ner nu! sov!!” inte direkt fungerar sövande. tur att den bara fnittrar åt sånt med, då blev jag petad i näsan istället för örat.

Sverige i tiden

läste en krönika i ab av Martin Ezpeleta för några dagar sedan.

det handlade om Stockholms universitet som bjudit in högstadieskolor från hela stan för att bygga världens längsta experimentbord.

Däremot om den lilla grupp rikemansungar som hade samlats i anslutning till rekordförsöket: Benorna var vattenkammade och låg halvvägs mellan huvudets zenit och örat; quiltade jackor och bruna manchesterbyxor. I händerna, läderportföljer. De var miniatyrbrats ut i fingertopparna. Hade det inte varit för den omisskännliga urbana miljön hade man lätt kunnat tro att de var på väg till rävjakten. Nu stod de i alla fall där och pyrde överklassig arrogans.

I det läget, när det sociala avståndet till eleverna från andra skolor verkar omöjligt att tänja ytterligare, stoppar en av bratsaspiranterna ner handen i fickan och tar upp en näve mynt. Och kastar dem på marken. De förvånade arbetarkidsen på stället går snabbt ner på huk och börjar gladeligen att plocka upp mynten. Då brister rikemansbarnen ut i skratt, märkbart roade av tjänstehjonens brist på värdighet.

Och slänger ännu fler mynt för att hålla liv i skådespelet.

så sjukt obehagligt. högstadieelever är väl inte kända för att vara världens empatiska men hur tänkte dessa ungdomar egentligen? vad säger denna händelse om Sverige idag?

överhoppning

när jag satt och skrev om veckan så glömde jag en viktig detalj. lördagsmatningen. ettan kom hem med en dubbel super calzone i nävarna och jag blev sjukt avundsjuk och förvandlades till ett grinigt syskon som tyckte ettan borde ringt och kollat om Dex och jag ville ha maffiga pizzor med. man skulle kunna sammanfatta det hela med att nu tycker jag att ettan är skyldig mig bensinpengar för 56.8 kilometer och skyldig naturen den miljöpåverkan som det lilla sidospåret tog.

vad hade jag på mig idag då?

del 14 från underlandet.

igen?! eller har jag en dejavu
,
3,,,,,,,,,,
+

den lilla Kvarken skrev lite där ovan. har färgat det rött bara för att jag kan, lycka till nu alla färgblinda.

idag har jag haft på mig en svart strumpa och en gul och lila randig strumpa. tjocksockar på det. för er som inte vet vad det är så menar jag naturligtvis raggsockor.

en gammal t-tröja från min tid i studentföreningen Yttre Rymdens Nation.

armens värmetröja M90.

ett par grå fleece snowboardbyxor med svart förstärkning över bak och knä som jag snott/fått/lånat/typ från ett ex.

exet är numera gift med en av mina vänner och de har väldigt förtjusande barn. och växthus.

byxorna är enorma och en gång lånade jag ut dom till en inte så liten herre som just steriliserat sig. de var de enda byxor som gick att ha just då. herren i fråga har en väldigt tjusig tatuering på könsorganet. det kinesiska tecknet för ”old master”.

man kan alltså säga att idag har jag har haft på mig ett ärvt tält som en gammal mästare med tillfälliga men mycket allvarliga smärtor har huserat i.

denna vecka


del 13 från underlandet.

hade så när glömt bort den där blogghappeningen som jag började med. kanske dags att ta tag i det medan skrivarlusten är igång.

först måste jag bara berätta att vi har börjat ha matlag vilket innebär att på söndagar äter vi hos mina föräldrar. måndagar hemma hos oss, fredagar hos tvåan (syskon nr 2) och en gång varannan vecka sisådär hos ettan (syskon nr 1).

söndag: kanadagås jakt utan lycka. försök till röjning av huset. Dex föräldrar, moster + respektive på besök, Dex lagade mat. mandelpotatis, älgfärsbiffar med grönpeppar och kantarellsås, stekt lök, grönsallad och morötter till och min mormors rönnbärs gele. det var gott.

måndag: jobbade först på mitt vikariat jobb. Dex var med den lilla på inskolning till förskolan. vi hade matlags dag och bjöd på pasta och köttfärssås med taco smak/känsla.

tisdag: jobb, hem, potatisbullar. iväg på skördemarknad och skolskoj som vi ordnat på skolan för ungarna och deras föräldrar. det såldes fika, mjukkaka och skörden från skolträdgården.

scouterna, skytteföreningen, diverse lekar, brandkåren, klappvänliga djur (får och kalv), tipsrunda, hoppborg och förmodligen nått mer som jag inte kommer ihåg just nu.

jag tog med mig den lilla till evenemanget tanken var att mormorn skulle hålla reda på henne medan jag hjälpte till med försäljning men det behövdes inte för femteklassarna fixade biffen. vi hade väldigt tur, regnet hade uppehåll precis under kvällen.

onsdag: började sent så jag lämnade den lilla på inskolningen, direkt fötterna tog i golvet så sprang skrutten in och började vilt att leka, hade inte ens tid att vinka åt sin förälder.

på onsdagar har jag min planeringstid och jag hade bokat in ett tandläkarbesök då, inga hål men två gamla lagningar som behöver åtgärdas i framtiden.

jag hade gjort värsta missen dock, på skolan skulle jag egentligen varit på klasskonferens om en av de klasser jag har. då tar man upp och går igenom de elever som man kanske är lite orolig för inte kommer nå målen.

hemmavid var rörmokaren och fixade rör och avlopp i det övre badrummet (just nu saknar vi förövrigt helt dusch). köpte höstjacka och stövlar åt den lilla, jackan var vid provning för stor.

det finns ett ungt par som Dex och jag pratade en hel del med på cykelfesten har även dom en liten bäbis. deras är mindre än vår men har mer hår. finns förstås fler unga par med bäbisar men dessa har funderat länge på höns. av en händelse hade ettans jobb höns över.

våra kompisar ville gärna rädda dom från att bli nackade men skulle till fjällen. det innebar att jag hade varit hönsvakt en vecka.

på onsdagskvällen kom dom och hämtade hönsen som fått bo i det gamla stallet på tvåans gård under veckan. skickade även med en av tvåans tuppar.

torsdag: jobb. fullt upp hela dagen. har träningsskolan på morgonen och det är väldigt kul men svårt också, de ligger alla på så olika nivå i träslöjden men det är väl inte specifikt för bara det ämnet.

snickaren hemmavid, nu fick vi till ett nytt golv i badrummet uppe. bytte jackan. den lilla hade gått in stövlarna under dagen på förskolan, gjort en jättevurpa och skrapat upp hela näsan på asfalten. ett rejält skrubbsår mitt på nosen. kände mig ganska vissen på kvällen, förkylning på g.

fredag: hade det inte varit sista dagen på det där vikariatet så hade jag stannat hemma sjuk. mådde som en röv. kunde knappt få i mig en tugga lunch. ungarna verkade inte märka nått dock.

blir ju lite rörd när de tjurar för att det är sista gången man ska ha dom. en av treorna blev även väldigt förvånad när jag berättade att jag hade en 1 åring hemma. tyckte att jag såg alldeles för ung ut för att ha barn. jag såg tydligen ut som jag var 17.

svängde förbi bolaget på vägen hem och där tyckte de tydligen inte att jag såg ut som 17 för jag behövde då inte visa legitimation.

nämnde inte för min elev att tonårs graviditeter inte är helt ovanligt i den kommunen.

tacksam åt jag supergod köttfärssoppa hos tvåan och sen stupade jag i säng.

lördag: Dex jagade älgar och jag och den lilla klätterapan städade och tvättade. det var inte kul med min förkylning. fick ta kallsvettnings pauser.

den här blogghappeningen.. jag antar att med rubriken ”denna vecka” så skulle man kunnat fundera ut något intressantare att skriva om än.. just denna vecka men det är många av rubrikerna som faktiskt är riktigt tråkiga.

bortbyting?

obs, barnet på bilden har inget att göra med barnet i texten.

har inget barn hemma längre, tror det är en liten bergsget. på besök hos mormodern välter ungen hundskålen upp och ner och ställer sig på ett ben på den.

dammsög igår, gissa vem som helt plötsligt står och vinglar uppe på damsugaren?

alla byttor och plåtar i varenda skåp ska ut på golvet och ställas på.

en ärvd gul gammal potta med lock har 13 månaders klumpen fått, min moster var den som använde den först. det går inte sitta många sekunder på den, nejdå det ska balanseras på den.

var var du när Lady Di dog?

själv kommer jag inte ihåg var jag var när jag fick höra om Lady Di, mediadrevet och trafikolyckan som tog hennes liv.

idag är det 11 september, 10 år efter World Trade Center rasade. det kommer jag dock mycket väl ihåg, det var en helt vanlig veckodag, tror det var en tisdag, var på väg hem då jag träffade en bekant som man nog bäst kan beskriva som konstnärstypen som röker på lite för mycket för sitt eget bästa. min bekant var alldeles till sig. nästan uppspelt. jag trodde först att det var ”hitte på” när min bekant berättade att ett plan hade kört in i World Trade Center.

jag tycker katastrofsändningar är fascinerande, när man kan zappa från kanal till kanal och det är samma sak på alla kanaler. satt länge och zappade fram och tillbaka.

tankarna då var att detta är historia som skapas, detta kommer påverka många, många människor långt framåt. blandade känslor och tankar. sympati med offer och anhöriga, (teoretiskt sätt i vilket fall) en känsla av att en skurkstat fått en näsbränna och en stark rädsla för vad för repressalier som nu skulle ske.

lilla skitnödiga Sverige satte in extraresurser några exempel är att Kaknästornet fick extra bevakning och en av Norrlands kommunerna satte till och med in extra vakter i sitt stadshus.

här om veckan var det en artikel i AB om en indonesier som hade åkt på semester och lämnade sina 7 (eller 9) hundar hemma utan foder eller vatten. när indonesiern sen kom hem så attackerade de hundar som fortfarande var i livet och åt helt sonika upp sin ägare. när det uppdagades så försökte man fånga in hundarna men 4 av dom dog under fångstförsöket. man hittade även ben efter två hundar som misstänks ha ätits av de andra djuren.

vad har det där att göra med WTC tänker ni.

för att försöka förklara, det gav mig ungefär samma känsla. så oerhört tragiskt för alla inblandade. USA är som den där hundägaren, gör precis som de vill och skiter helt i andra. nu blev USA biten. visserligen nafsades det bara i fingrarna och hur tjänligt det än må vara så är det ändå inte positivt med oskyldiga offer. nu kan jag visserligen inte se hur det skulle gå att protestera mot USA genom att ge sig på skyldiga eftersom det är mer en agenda som staten i fråga har än reella personer. kan inte heller se hur det på ett snabbt och effektivt sätt skulle gå att påverka agendan för den staten på ett logiskt och fredligt sätt. jag har inget problem med att förstå hur vissa människor kan bygga upp ett sådant hat mot en stat som har trampat, pissat och stampat över andra bara för att tjäna sina egna kortsiktiga intressen. jag har heller inget problem med att förstå hur en hungrig hund kan se en vandrande måltid komma in genom dörren i extremt läge. hundarna gick det inte direkt bra för och inte heller för de som USA såg som intressanta.

talibanregimen i Afghanistan visade efter attacken en villighet att förhandla om att överlämna Usama bin Laden som tog på sig planeringen av attacken. USA tyckte att det var bättre att bomba och invadera, dessutom attackerade de Irak där det faktiskt inte fanns några kopplingar alls till terrordådet. USA behövde inga hållbara motiv. enligt Bush hade 11 september gett USA den moraliska rätten att göra exakt vad man ville – den uttalade formeln var ”den som inte är med oss är mot oss”. i kaoset under invasionen passade bin Ladens terrornätverk al-Qaida på att etablera sig där.

på wikipedian står det just nu ”Attacken räknas som det största terrorattentatet i världshistorien och ses som en av de mest betydelsefulla händelserna i modern tid vad det gäller ekonomiska, sociala, politiska, kulturella och militära effekter i USA och många andra delar av världen.”

undrar vad Lady Di skulle ha sagt om det hela.

dumma jag

Petra som brukar kommentera, när det faktiskt fungerar att kommentera och inte skitbloggen är trasig, påpekade via sociala medier att det sommarprat som jag efterlyste var Hans Rosling som jag har pratat om flera gånger här på bloggen och säkert lyssnat på en fyra, fem gånger allt som allt.

det är så ruskigt bra och just i början på programmet, rekommenderar alla att lyssna på när Rosling trodde tredje världskriget var över honom.

waste of space

stör mig på de bloggare som skriver inlägg som kräver att jag måste kolla länkarna för att jag ska fatta nått. räcker ju med en mening eller två för att förklara länken.
men de jag stör mig mest på är de som bara kopierar en halv artikel från närmsta tidning och sen säger de inget mer. alls. jag fattar inte poängen med dom. varför vill de ha mig som besökare och hur tror de att de ska få mig att vilja läsa deras blogg på fast basis när allt de gör är att kopiera en bit av en artikel?

glömde

jo just det. glömde ju helt bort en sak. angående Birgitta Ohlsson, det jag menar är att Ohlsson verkar vara en mycket bra politiker och ha bra åsikter, problemet är bara att Ohlsson inte är lika röd som jag i hjärtat, tänk om Ohlsson bara skulle vrida allt, exakt alla åsikter och tankar mer åt vänster då skulle Ohlsson vara toppen för mig för just nu känns hon bra men bara lite.. fel. det är som vi är i olika verkligheter. lådorna kanske är samma men vägen dit är på helt olika stigar. hoppas nu att ingen argumenterar allt för mycket mot detta för då måste jag lyssna om på sommarpratet och ta reda på vad jag egentligen menar.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu