Kony 2012

YouTube Preview Image

tycker det är helt fantastiskt att internet fenomen inte bara är videos på nysande pandor och människor som trillar. den senaste stora grejen är en dokumentär/kampanjfilm som ivrar för att USA ska gå in i Uganda och rensa bort ledaren Joseph Kony i rebell rörelsen Lord’s Resistance Army.

filmen är väldigt bra gjord, snygg, känslomässig och hela grejen. organisationen som står bakom filmen heter Invisible Children, jag vet inte så mycket om dom, kritiska röster har höjt för att deras budget går mer till anställda än till Uganda men som jag ser det så har medierna och människorna runt om i världen skitit ganska hårt i de 30.000 barn som kidnappats för att bli barnsoldater eller tvångsgifta/sexleksaker hittills. om detta internetfenomen kan ändra på detta och människor runt om världen börjar bry sig om kidnappningarna och vad LRA har gjort både i Uganda, Kongo och Sudan så har organisationen bakom filmen gjort en bra sak.

om sen USA och deras arme är lösningen är en annan sak.

se filmen, du kanske lär dig något om LRA genom den och du får ta del av det senaste stora internet fenomenet så behöver du inte känna dig utanför.

tanthat, svartsjuka och amning

null

livmodertröjan med Jonna som har bloggen amningshysteri

läste i Hannah Widells blogg om hur hon nu ska sluta amma.

Widell berättar en anekdot hur det var med det första barnet och hur en kärring på ett apotek skrek att det var äckligt att barnet som var två år ammades. som jag förstår av texten så blev Widell först generad och sedan arg men att det var inte förrän då som det egentligen gjordes slag i saken och det slutade ammas.

vidare berättar Widell om att det känslomässigt är jobbigt att nu sluta amma det nuvarande barnet men att:

Nu har min lilla tjej blivit ett år. Det är dags att sluta. Mina barn vill aldrig sluta av sig själva så det ligger på mig att säga nej. I går när jag kom hem hade min kille bestämt åt mig, oss. Så i natt sov jag i bh och linne och efter halva natten sov vi i olika sovrum.

jag blir oerhört illa till mods. har en barndomskompis som har ganska komplicerat förhållande till sina föräldrar. när min kompis var bäbis så blev pappan så svartsjuk på sin fru och bäbisen och ville inte att det skulle ammas. brösten såg pappan som sina. nu är väl inte just bara det som gör att min barndomsvän har ett komplicerat förhållande till sina föräldrar men jag tänker ibland på det när vi umgås.

min kompis har det rätt trassligt, det är som att problem söker sig till henom. saknar på något sätt en grundtrygghet, letar efter kärlek som en fjäril från blomma till blomma.

den där apotekskärringen har jag inte mycket för.

cynisk och så

för någon vecka sedan började en gammal intervju från 2007 snurra runt på facebook om Annica Dahlström. jag kände att jag blev upprörd redan back in the days när jag hörde om hennes bok och att allt detta delande av intervjun var ganska poänglöst.

lite kort så tycker Dahlström att pappor inte ska ta hand om små barn för att de inte är biologiskt programmerade att göra det, att det faktiskt är skadligt för barnen och kan orsaka allt från fysiska skador, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och fetma.

jag hade i vilket fall fel i att det var poänglöst. nu har Dahlström avgått från sitt styrelseuppdrag i Hjärnfonden för att det blivit sådant ”pappadrev.

fantastiskt. jag är glatt överraskad att alla upprörda känslor nu har burit frukt och att det gjorde skillnad.

därför skulle jag vilja passa på att berätta om Eva Sternberg som tycker ganska exakt samma sak som Dahlström. passa på att ”pappadreva” lite mot den människan med.

kolla in den här videon som även den har ett par år på nacken.

å andra sidan

ibland är det svårt att se människors existensberättigande. som den 21 åring som torterade sin sex månaders hundvalp Sheva och nu har dömts till ett år och tre månader i fängelse.

hundens liv måste ha varit fruktansvärt, när en grupp dagisbarn hittade hundkroppen i en sopsäck var huvudet hårt inlindat i två plastpåsar tillsammans med blod och uppkastningar. kroppen var täckt av gamla och nya skador, lungorna var fulla med blod, revbensfraktur och sårskador på hals och bröstkorg.

ägaren ska vid upprepade tillfällen ha slagit valpen med knytnävsslag, strypt, hoppat på den samt slagit den med metalldelen av kopplet i ljumskarna.

ägaren säger att hunden var jobbig och kissade och bajsade inne. då brukade valpen hängas upp i kopplet i en handdukstork och användas som slagpåse.

som förklaring berättar 21 åringen att alla pengar hade förlorats på poker och därför mått ”jättedåligt” hunden hade varit ”jättejobbig”.
”Hunden var jävligt jobbig, busig.” då hade hunden strypts till medvetslöshet flera gånger. en av gångerna när hunden vaknade hade den börjat kräkas så då togs den in i duschen och spolades med varmt vatten tills den åter igen vaknade. hur många gånger hunden dödades och återupplivades innan den lilla kroppen inte orkade längre vet nog inte ens idioten som plågade den.

jag blir så bedrövad och uppgiven, kan inte förstå hur det står till i hjärnan på någon som kan göra sådant.

hur går det till. att förvandlas till ett monster.

samma sak med personen som nyligen dömdes för grov våldtäkt på en 12 åring i en trappuppgång. ett hårt stryptag hade vilat runt barnets hals som blivit hårdare då barnet kämpade emot och när barnet inte gjorde som förövaren ville. hur är man funtad då. den gärningsmannen hade sex månader tidigare blivit släppt ur fängelset för mord på sin sambo. en kniv hade huggits i sambons hals och förövaren hade gått och lagt sig att sova medan sambon låg och förblödde under vad som rättsläkaren tror var ungefär två timmar. blodspår visar att sambon hade försökt krypa efter hjälp och förgäves försökt resa sig.

hur rehabiliteras monster? går det? finns de i oss alla?

jag hoppas att jag aldrig ska behöva uppleva att någon av mina elever förvandlats till ett monster.

tycker nog att man kan förverka sin rätt att existera.

då var det jul igen.

skönt att bäbisen inte är stor nog för att vilja ha juligt i huset. jag och Dex har julpyntat med en julstjärna och känner att det räcker.

vi kör med julklapps lotteri i både vår och Dex familj, detta år bestämdes även att i Dex familj skulle vi handla julklapp till oss själva, alltså skippa lotteriet totalt. trots detta med bara en julklapp + en sak åt oss själva kändes det jobbigt att åka och shoppa. julklapps stress med en enda julklapp, mysko.

jag har sjukt mycket övertidstimmar att ta ut vilket innebär att jag försökt flexa ut så mycket som möjligt så att de inte ska gå förlorade, det är bra för både jag och den lilla har varit ganska förkylda i veckan. mindre bra för att jag inte har nån koll på vad som händer på jobbet.

blommigt är det nya rosa

vi fick 5 enorma pappers kassar med barnkläder från en av Dex kollegor. måste varit kläder och skor för tusentals kronor. jag blev helt matt, ja och tacksam förstås. men jag kan bara inte fatta hur en, eller flera barn för den delen kan ha haft så mycket kläder, det känns som vi aldrig kommer behöva tvätta igen.

mycket var väldigt rosa och har lustiga sömmar i ärmarna för att skapa rysh och pysh. har lämnat en påse till secondhand för jag tror inte att jag skulle klä vår unge i vissa saker som vi fick. mest för att de inte kändes lekvänliga men faktiskt även för färg och tryck. jag har inget emot rosa i sig men det är ändå inte en färg som jag vill att barnet ska domineras av.

YouTube Preview Image

i somras hade bäbisen en orange mössa och en röd och vit tunika med något storblommigt mönster och röda byxor och den stod och dansade till Cat Rapes Dog. flera som jag visat videon för har kommenterat att det var väldigt mycket rosa.

hur mycket rosa kan man egentligen klä en unge i som blir anklagad för att ha rosa på sig när den inte har ett enda plagg som faktiskt är rosa?

kolla även in vår vackra altan, komplett med tomma ölburkar och bäbisgrind byggd av en hängmatta.

Hufvudstaden

vi hade hur roligt som helst. på fredagen hängde vi hos Dex syskon A som bor i en ateljé på Långholmen. vi lyssnade på musik pratade strunt och drack vin i glasburkar. jag klippte även A’s hår. det blev inte så bra, vi hade druckit en hel del vin från de där glasburkarna och hade en slö kökssax och ingen kam.

lördagen började med att vi åkte ut till A´s jobb. en fotostudio nära fryshuset. det togs lite storformats bilder.

lunch på ett trevligt café med A, T och M. lite shopping och sen gick vi på medeltids pub i gamla stan. egentligen ville vi gå på E-types vikingapub men det var väldigt stängt.

vi hade fixat rum på det absolut närmsta hotellet till München bryggeriet där Sisters of Mercy sen på söndagen skulle spela. det var en av hotell båtarna på södra mälarstrand. Loginn hotel. det hade blivit krångel med bokningen vilket innebar att jag och Dex blev uppgraderade till familjehytten. mycket uppskattat.

efter besöket på Skätte Tunnan så åkte vi tillbaka till vårt hotell, drack lite vin och gjorde oss i ordning för en utekväll. middag och drinkar på Koh Phangan. jag har nog aldrig varit på ett kitchigare ställe. det kändes lite som att kliva in i ett nöjesfält när man gick på toa. jag tyckte väldigt bra om min mat och drinkarna var det inget större fel på. man kan säga att jag blev lite salongsberusad. vår vän K som ganska just flyttat från Umeå kom och gjorde oss sällskap.

sedan drog vi tillbaka till gamla stan och till hårdrockshaket Medusa. mest för att några i sällskapet var sugna på poledans och det finns två stänger där. det var roligt.

efterfest hemma hos ME och sambon A. jag hade vid det laget snöat in på hur fin jag tycker tunnelbanan är och vägrade åka taxi därifrån, det är väl det enda som var negativt med den kvällen för jag bjöd bort nästan alla mina pez godisar på tunnelbanan och försökte berätta för den stackars människan som vi gick samtidigt från festen med min teori om alla bortglömda lik i olika alternativa boenden i Stockholm stad.

på söndagen blev det lite mer shopping och den ursprungliga planen var att vi skulle hinna med två museer. vi insåg vår begränsning under strövtågen runt alla utställningar på naturhistoriska. det räckte bra med ett stort.

den ursprungliga planen inkluderade även mat på restaurang. det hanns inte med utan vi köpte med oss lite att tugga på från hemköp. först gick det ganska trögt att dricka vin till maten men desto fler som dök upp på vår förfest desto bättre gick det. M´s fina kompisar C, S och M kom och lekte med oss.

det var lång kö när vi kom till bryggeriet men det gick superfort att komma in. jag var imponerad. träffade resten av våra vänner som var där och hör och häpna de stod och pratade med gitarristen i Sisters. det var roligt att säga hej till Ben Christo även om jag tyckte de bilder jag sett på honom var flashigare än i verkligheten och min stora plan för kvällen var att ragga på trummisen Doktor Avalanche. jag är så otroligt glad att jag höll mig från att babbla med Christo om deras trummaskin.

jag gillade förbandet dom var fina, jag gillade lokalen och jag gillade hela kvällen. förutom att faktiskt se på spelningen så hoppade jag runt och petade på folk och sa åt dom på skarpen. tidigare under dagen hade vi konstaterat att det inte var okej att gå på spelning och ha bandets tröja på sig. det vidarebefordrade jag glatt. till ganska många tror jag.

vi hade en egen efterfest på rummet istället för den rekommenderade klubben, det var nog lika så bra för jag var kanske en av de mest salongsberusade på festen.

tidigt upp på måndagen och mot flyget, kände mig ganska sliten när vi väl var kommit oss hem. lite läskigt att köra från stan till bushen. önskar att alla bilar hade alkolås för då skulle man ju veta om det var okej att köra eller ej.

bäbisen hade lärt sig att gå baklänges hos sin mormor, ganska opraktiskt när det finns bord i världen.

skärpning

jo men jag ska försöka skärpa mig efter helgen nån gång. tänker hela tiden ”åh det där borde jag blogga om.” men så blir det inte av.

vi åker till storstaan och tittar på Sisters of Mercy på fredag, ja eller.. bandet spelar på söndag så vi ska hälsa på lite vänner och fjanta lite först.

jag återkommer.

appropå giftighet och föräldraledighet

”Min mans bröllop” är ett skojsigt program som börjar på tvn. jag tycker det är sorgesamt när jag hör om konceptet. eftersom det är så få män som engagerar sig i bröllops planering så gör man nu ett underhållningsprogram där det visas vilka problem de med snopp har när det gäller detta.

jag tänker att på ett vis kanske det är bra på det sättet att någon person av manskön då kan känna ungefär som jag känner när jag ser lyxfällan eller något liknande, att fy fåglarna, jag är ändå bättre än det som visas på tvn.

Daniel Pernikliski som jag oftast tycker verkar vettig har skrivit en krönika om gifteriet och den är enligt mig lite ledsam med. Pernikliski skriver att det

”lyckoskimrande prinsessbröllopet presenteras som lek redan från barnsben för många flickor. Samtidigt som deras jämnåriga killkompisar leker robotar, riddare och spindelmän.”

det skulle alltså vara förklaringen till varför män inte vill planera bröllop. det tror jag inte på, det är väl förhållandevis få män som planerar robot eller spindelmans inspirerade event för sitt parförhållande i vuxen ålder. (ja okej de som pysslar med interaktiv teater möjligtvis men då tror jag det är lika många kvinnor som gör det.)

det är fortfarande så att män stängs ute från väldigt mycket då det gäller familjelivet även om det har blivit bättre. män förväntas inte hålla reda på födelsedagar på släkten eller för den delen ta hand om barnen på ett bra sätt.

kolla bara in detta klipp från tv4s nyhetsmorgon med Eva Sternberg där Sternberg hävdar att olyckor där små barn är inblandade ökar på grund av att fler män är pappalediga.

Elise Claeson är en debattör som tycker det här med jämställdhet suger. Claeson som har arbetat som jämställdhetsexpert på Saco. Claeson manar ”Avsluta kriget mot människans natur.” och menar att män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor. vad det nu innebär…

Claesson hävdar:

”De (männen) har nämligen aldrig i världshistorien vårdat små barn och deras hjärnor saknar därför det genuina människointresse som kvinnor har.”

här i dagarna har Claesson en debattartikel i AB där Claesson berättar hur farligt den svenska jämställdheten är för kvinnorna, jo för männens livslängd har ökat och kvinnornas sjunker.

seriöst? hur är det dåligt? det enda negativa jag kan se med det är att fler kvinnor nu röker och att lungcancer spelar in en roll i det hela. jag tycker vi ska vara fruktansvärt tacksamma att våra män inte längre behöver dra ut i krig. att vi ska vara tacksamma att de flesta jobben, även de mer riskfyllda inte är stängda för något kön.

sen finns det folk som hävdar att ta hand om barn och städa faktiskt är kvinnans enda tillgångar, att allt annat är män bättre på. ja det där med att ta hand om barn la jag till själv men om man följer Petterssons logik i blogginlägget linkat ovan så är det ju så eftersom även på ”proffsnivå” är barnomsorg kvinnodominerat.

läs det, jag höll på att brinna upp när jag gjorde det.

Blubby

det har även startats en facebook grupp för Blubby. ganska underhållande.

Liv Strömkvists serier är förövrigt bra underhållning med. läs dom.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu