så sjukt roligt spel, jag har nog inte tid att blogga mer nu, eller sova, eller äta eller nånting annat överhuvudtaget.
kränktmaffian
jag är så sjukt trött på Kicki Danielsson och Elisabeth Höglund. jag vet inte om det är Aftonbladet som har gjort dem till vad de är idag när det gäller hysterin att klämma ur sig ordet kränkt. dom är kränkta hit och dom är kränkta dit. men var och vareviga gång jag läser en artikel om de båda så sitter de och snackar dynga om nån annan. här har vi till exempel en artikel där Kicki känner sig kränkt och trampad på. Kicki attackerar Laila Bagge. här har vi då en artikel om Hägglund som faktiskt inte nämner hur kränkt Hägglund känner sig men hur mycket mindervärdeskomplex Hägglund tycker att Noomi Rapace har. här kallar Hägglund Rapace för fånig och osvensk Hägglund har även gjort en grej av att skriva om den svenska jakten, man kan ju tycka att någon som hela tiden skriker ut att hen är en journalist skulle försöka vara objektiv, eller åtminstone försöka att hålla sig till fakta, men icke då.
machete
OBS. Spoilervarning
regi: Robert Rodriguez och Ethan Maniquis 2010
det tog mig tre dagar att pressa mig igenom filmen, det var lixom inte nog kul för att se den i ett stycke. filmen ska vara en hyllning till 70talets blaxploitation filmer fast med mexikaner då. just den biten verkar Robert Rodriguez och Ethan Maniquis mest fokusera på just i början, då känns det väldigt 70, kameravinklar, naken brud, färgsättning, you name it.
den nakna bruden åmar sig lite och visar sig vara något av en fälla för hon är ju precis som alla andra i det där huset på ondingarnas lag. (big suprise där, inte) det jag faktiskt blev glatt förvånad över är att Steven Segals karaktär som är den store ondingen har en asiatisk tjej thug. hon mördar förövrigt den nakna bruden för skojs skull.
den stora ondingen dödar machetes fru lite hastigt och lustigt inför machete och så har vi inledningen klar.
efter förtexterna så verkar de skaffat en annan fotograf, eller kanske försöker de visa att i amerika så är färgerna finare och fotot likaså.
alltså jag vet inte, känns som jag inte är nog insatt i immigrations problemet nog för att veta om det här är en film som faktiskt har nått att säga eller inte.
fan vad jag tycker synd om Lindsay Lohan, hon spelar alltså en knark sugen bortskämd slyna som blir räddad av elaka knarklangare av sin pappa (som tydligen biktar sig om att han är kåt på henne ibland) och gör home pornos tillsammans med sin mamma och deras hyrda hjälp, typ pool skötare och trägårds mästare. sen när hon sexat med machete och sprungit runt naken rätt länge hittar hon en nunnedräkt och på något magiskt sätt hittar hon till slutstriden och får skjuta på killen som dödat hennes pappa. exakt alla som orkat hålla reda på allt Lohan drama tänker ju automagiskt att hon mer eller mindre spelar sig själv. utan vapen förstås. stackars henne.
filmen är full av A skådisar, och när jag säger full så är det exakt så, det är på något vis för många karaktärer. det känns som Rodriguez och Maniquis frågade alla mexikaner de någonsin träffat och sen skrev in mer karaktärer när de väl tackade ja.
filmen klarar faktiskt bechdel testet. personligen skulle jag gärna haft några fler nakna killar för att väga upp mot de nakna tjejerna, fast Machete strippar faktiskt för att ha sex. frågan är varför alla snygga brudar vill ha sex med Machete hela tiden.
den får en svag tvåa i betyg
lista
i våras någon gång så satt jag en blåsig dag med mina kollegor och drack kaffe. jag vet inte riktigt hur det kom upp, men några av kollegerna som är i tjugofem trettioårsåldern började prata om sina listor. att skaffa sig en lista är tydligen ett fenomen som härstammar från tv serien Friends, det innebär att man när man är i ett förhållande får välja ett antal människor som man får ha sex med utan att ens partner för den skull då ska bli sur. dessa människor ska som jag förstår det inte vara den sköna killen/tjejjen i snabbköpskassan utan någon mer ouppnåelig ”känd” person.
på ett vis tycker jag att det låter bra och frigjort, men samtidigt tror jag inte på att de normis förhållanden som plagierat idén från Friends faktiskt skulle fixa det.
Dex och jag har alltid varit väldigt tydliga att vi får hångla och sexa med andra människor. däremot har vi ett par regler. vi ska berätta allt och vi ska kolla att den andra är okej med det hela innan vi sexar.
jag trodde ärligt att jag aldrig skulle bli svartis men skam att säga så har jag faktiskt varit det en gång. en person som var väldigt väldigt förtjust i Dex spelade Dex partner på ett lajv och när lajvet var slut så fortsatte dom att hångla på diverse fester. då blev jag svartsjuk och bitter, drack för mycket sprit och var allmänt våldig och otrevlig. sprang ifrån mina skor.
det finns ju andra problem än just svartsjuka med, omgivningens reaktioner. ungefär hälften av våra nära kära vänner har inga problem med det hela, de flesta tycker att det är fruktansvärt roligt att hångla. om några av dem har problem med det hela så har dom i alla fall inte sagt det till oss. sen har vi delar av umgängeskretsen som inte direkt sagt bu eller bä om saken, men som definitivt är mer hångel ovilliga. en spekulation är att de är mer stadgade i hetronormativa förhållanden.
det kan även bli problem om man inte informerat exakt alla i hela världen vad man har för deal i sitt förhållande. en gång fick Dex skäll av sina kollegor för de tyckte hen var asig som hånglade runt. när Dex försökte förklara först och främst vad vi hade för överenskommelse och att personen hen hånglat med visste det så gick kunde dom helt enkelt inte ta in den informationen.
man måste mer eller mindre smussla lite gentemot världen, annars får man skäll.
men för att återgå till listan, en av mina kollegor berättade att på hens lista så fanns Martin Stenmarck. direkt jag hörde efternamnet Stenmark så tänkte jag ju på Ingemar Stenmark och klämde ur mig något i stil med ”är inte hen lite gammal för dig?” det tog ett ganska bra tag innan missförståndet uppdagades.
såhär i efterhand tänker jag på hur förmätet det är av mig att se åldersskillnad som något hinder och.. hur fruktansvärt dåligt insatt jag är i vilka som är ”kända” i och med att jag tittar väldigt lite tv på tv.
angående föregående inlägg
bara för att göra saker och ting helt kristall klara.
jag bestämde mig inte för att sätta Kvarken till världen för att jag tänker räkna med att hen ska hindra mig från att fylla min säng med uppstoppade djur på ålderns höst.
det är ju naturligtvis för att komma igång med den där armén.
avla barn / inte avla barn
det är svårt att bygga en armé med sin egen dna i dagens läge utan att avla barn. hittills har inte forskningen helt enkelt inte hunnit ikapp.
den där sommaren när jag jobbade i hemtjänsten var även den en riktig ögonöppnare. en av de äldre personer som jag var hemma hos hade inga barn. ni skulle sett hur det såg ut där, ett litet oljeuppvärmt hus långt ute i obygden. hemtjänsten hade röjt upp så mycket som de fick men det var fortfarande riktigt läskigt, man kunde knappt se ut genom fönsterna, så solkiga var dom. det fanns även en liten katt där som inte hade någon kattlåda och som inte fick gå ut. då kan ni ju tänka er lukten. världens mysigaste, konstnärligaste person, helt senil och fylld med medicin som sov på det stenhårda trälocket till sin kökssoffa för att sängen var fylld av tavlor och konserverade djur. jag tror att hade hen haft barn, då hade saker och ting varit bättre, åtminstone om de hade haft kontakt.
jag förstår ju dom som inte vill ha barn, det finns en hel mängd anledningar till varför man inte skulle vilja ta det ansvaret
personligen så såg jag inte det som självklart att jag skulle avla avkomma förrän den sommaren.
the happening
mina 10 punkter om mig, det känns som jag nästan stulit delar av den från Liza…like a bad girl should, kanske skulle jag inte tänkt på att skriva om vilken färg mestadelen av mina kläder är eller hur onödigt kramar från kreti och pleti är om jag inte läst ett inlägg på den bloggen, men skit samma.
Liza skrev i alla fall ett inlägg inspirerat av ett blogg”häpp”ening som Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist. hakat på.
Julia i sin tur hakade/halkade på det hela ifrån Jag i Underlandet. jag tänker nog göra som Liza å köra nått ämne nu och då och inte allt på endaste gång.
appropå giftermål
första gången jag hörde Beyoncé – Single Ladies (Put A Ring On It) det enda jag kunde tänka på var kukringar.
10 saker om mig
1. jag är gift, med J. J’s alias på den här bloggen kommer att bli Dex. tillsammans har vi ett barn, E. vi kallar hen ofta för den. den lilla. min mamma tycker att det är hemskt. hon tänker då på A Child Called ”It”: One Child’s Courage to Survive av Dave Pelzer. E’s alias på bloggen kommer att bli Kvarken.
nästan alla mina vänner har skilda föräldrar. Dex och jag själv är definitivt mer undantag än regel när våra föräldrar fortfarande håller ihop. jag trodde egentligen inte på giftermål innan Dex.
2. jag äger ett par jeans och är inte direkt vän med dom. när jag gick i högstadiet skulle man ha Levis 501, annars var man ute. jag var inte helt ute men har inte tyckt om jeans sedan dess. min vän S jobbar på en jeans avdelning hen försöker ibland berätta vad som är fint med dom, men det hjälper inte.
oftast är jag klädd i svart.
3. jag tycker att fötter är ganska vidriga djur. på en fest en gång när jag var kanske tjugo så började jag att gråta för att min vän A satte sin fot mot min kind. ett av mina värsta styrkeprov var en sommar när jag jobbade i hemtjänsten och fick hjälpa en av de äldre med hens fotnaglar, jag låtsades att jag var någon annan någon annanstans, vet inte hur jag tog mig igenom det. ofta klipper jag mina egna tånaglar så kort att det blöder, jag tror det är för att straffa dom.
4. jag är beroende av dataspel.
det spel från forntiden som jag har mest kärlek för är Leisure Suit Larry in the Land of the Lounge Lizards. det tog säkert en månad innan jag och min bror lyckades lista ut hur man skulle spela det. bara att komma förbi kontrollfrågorna var en utmaning för barn som inte kan engelska och som knappt hört talas om Beatles.
mitt första MMO var The Sims Online (TSO).
det MMO som betytt mest för mig var Star Wars Galaxies (SWG), detta innan Sony Online Entertainment (SOE) bestämde sig för att förstöra det. kanske bra att dom gjorde så, skulle kanske inte haft tid att avla några barn om inte.
5. jag är kategorisk och kan nog vara fördomsfull. ju dummare jag tycker en människa är desto fulare blir den människan i mina ögon och tvärt om. fula människor tycker jag inte om. detta gäller inte barn, för det tar lång tid att bli människa ( jag tänker dock ganska ofta tänker att det borde finnas retroaktiv abort men detta oftast för att radera föräldrarna till de barn/ungdomar som verkar ha svårigheter med att bli vettiga människor). jag har svårt att samarbeta med människor jag inte tycker om, det finns ganska många människor som jag inte tycker om.
6. jag är ett fanatiskt fan av Buffy the Vampire Slayer. har du sett alla avsnitt upp till säsong tre och fortfarande inte gillar Buffy så kan jag på rak arm säga att då gillar jag inte dig. då är du ful.
7. mitt favoritbrädspel är Arkham Horror jag ser mig dock mer som en rollspelare än en brädspelare. ibland tänker jag att hela livet är ett lajv-rollspel. vi spelar alla olika roller i olika situationer (till exempel när man ska klippa tånaglarna på äldre människor och de har så tjocka naglar att man får lov att använda sekatör).
8. en tatuering som jag skulle vilja ha är en ryggrad över ryggraden, jag är mycket förtjust i ben och kranier. när jag var liten hade jag en bensamling tillsammans med min kusin. en gång på en fjällvandring hittade jag lämningarna av en död ren. jag släpade med mig så mycket jag bara kunde, först nedför fjället och sedan på tåget till kusinen, under tågresan var det så konstigt, var fullt med skalbaggar där. när jag kom fram så insåg vi att flera av benen hade fullt av skalbaggar som satte i sig det som var kvar av märgen. företagsamma som vi var blandade vi då gift av giftiga bär från parken och grönt bläck för att döda dom, tyvärr blev benen då en aning missfärgade. gröna och stinkande ben med märg kvar i sig, vi sänkte ner dom i havet bredvid kusinens sommarställe och där fick dom ligga och slipas av vågorna till höststormarna kom och förde med sig benen till fjärran stränder.
9. jag har ofta dåligt samvete. några få exempel följer: att jag är sen. att jag inte gått och lagt mig tidigare. att jag inte tänker på miljön mer än jag gör. att jag bråkat på Dex om nån oviktig skitgrej. att jag inte städat (akvariet, lägenheten, lådan, osv.) att jag inte gjort den där grejen jag tänkte göra (den på listan) (grejen kan vara nästan vad som helst som man gruvat ihop, stryka skjortan, skicka in papper, förberett inför jobbet, kapat det där trädet, osv.)
10. jag är inte förtjust i onödiga kramar. onödiga kramar är de kramar som man får av människor som man inte känner.
skrivardrömmar
i våras nån gång så drömde jag att jag och min kompis A skrev en roman tillsammans.
för vad som känns som tusen år sedan så spelade vi en rollspels kampanj ihop. förklaring på det då för eventuella läsare som inte vet vad det är.
ett antal personer bygger en berättelse tillsammans. en av personerna är den så kallade spelledaren och beskriver för spelarna hur världen ser ut och vad som händer. spelarna gestaltar sin egen karaktär eller rollperson, dessa har olika egenskaper eller förmågor som är bestämda tillsammans med spelledaren i förväg. mentala och fysiska egenskaper som intelligens och vighet till exempel. nåväl, nog om vad rollspel kan vara.
världen som vi spelade i var en version av Irland, ungefär i samma tidsepok som Artur legenden i Britannien.
när jag tog upp iden med A så träffades vi flera gånger och spånade, lånade ett gäng böcker från bibblan, letade rätt på gamla rollspelsböcker och anteckningar och försökte sätta oss in i så mycket som möjligt som skulle kunna vara relevant.
A har skrivit en hel del men jag kommer ingenstans.
Senaste kommentarer