bästa vännerna

del 7 från underlandet

Dex är såklart min bästa vän. Dex vill leka med mig även när jag kastar cornflakes på henom och är sjukt otrevlig, dryg och trött.

eller, ja efter att ha blivit sur naturligtvis, det är ju inte så kul att ha cornflakes i ögat. men sen.

det finns dessutom en bunt andra människor som jag räknar till mina bästa vänner. det bästa med dom är att jag får vara hur lat som helst och höra av mig hur mycket eller hur lite jag vill utan att de tycker jag är en idiot. leka varje, varje dag eller en gång i halvåret, spelar ingen roll, det känns lika oftast lika uppdaterat och bra för det.

jag nämnde för nått tag sen att jag kan vara lite manisk ibland och det går nog ut över vännerna en del. de flesta verkar överleva.

monarkin

oftast ligger mina åsikter till vänster i politiken men inte när det gäller monarkin. jag tycker faktiskt att det är fruktansvärt koolt med monarkin.

kanske är det Fantomens fel för den vandrade vålnaden är ju en monark som fanns med under min uppväxt. kanske är det pappas mosters fel, hon var den som tog hand om mig efter skolan istället för fritids när jag var liten och hon var mycket förtjust i kungahuset. jag var helt sjukt fixerad av prinsar och prinsessor när jag var liten, varenda gubbe (och tjejgubbe) jag ritade hade krona på sig. kanske är det min fascination för historia, men i vilket fall så är monarkin något jag tycker är häftigt.

jag tycker det är värt våra skattepengar men jag har inte egentligen några bra argument varför.

för mig är dom som en häftig arkeologiskt fynd som gör att vi idag känner oss länkade med forntiden. eller som ett antikt skåp där det finns inristat under botten av en låda vem som byggt den.

har inte läst boken Den Motvillige Monarken än men jag är sugen.

jag har alltid hävdat att Kungen är häftig och jag fattar inte alls kritiken att monarkin nu borde avskaffas för att det kommit ut att han varit otrogen. det är ju en mycket gammal tradition han följt då massor av Kungar i historien varit otrogna mot sina respektive.

alla som gnäller att kungafamiljen och deras kärnfamiljs ideal inte är bra för att de cementerar samhället, då bara känner jag hur jag vill himla med ögonen, för det första så är det väl vanligare idag med skilda par än det är med gifta par så då hackar de plötsligt på en minoritet.

sen argumenterar de ju för att man ska få vara med vem man vill, då måste ju även Silvia få vara med sin otrogne hund, jag menar Kung. de kanske har värsta överenskommelsen, typ… en lista

Kungen verkar ju ha vänner som har ”unkna idéer” om vad som är kul (kvinnor som kuttersmycken vid kaffedrickning osv) men är det nån som ärligt är förvånad att rika gubbar håller på på det där viset. det är då bättre än hur vissa länspolismästare håller på.

nu har Expressen gått ut med att Kungen brutit med sina gamla polare. litar inte direkt på Expressen men att Kungen och drottningen nu tar avstånd och inte går på julfest är ganska intressant tycker jag. jag undrar hur jag själv skulle reagerat om jag blivit bjuden fester där vackra människor skulle servera/stå och se snygga ut. skulle jag tyckt det var kul jag med? hur skulle jag reagerat om någon började ta av sig kläderna och strippa? jo men det vet jag, jag tyckte det var kul. jag och Dex har faktiskt strippat tillsammans helt spontant på en fest. det var riktigt kul det med. har inte frågat alla som var på festen om de uppskattade det, var säkert nån som blev kränkt men det var i alla fall inte Kungen, för han var inte där. hur hade jag reagerat om det blivit uthängt i media? Alltså inte min egen striptease för det hade jag nog skitit i, men om tidningarna hade skrivit att jag hängde på fester som nedvärderade ett eller annat kön. jag skulle kanske slutat gå på julfest jag med.

jag har ju inte frågat Kungen vad han har för kvinnosyn men det är värre i andra länder, kolla till exempel på Italien och Berlusconi, jag vill hävda att den gubben har bra mycket unknare kvinnosyn än Kungen och den gubben styr faktiskt det landet på riktigt.

jag har alltid hävdat att Kungen är kool och det håller jag fast vid. jag gillar vad hen gör för djur och natur här i Sverige, att hen kört för fort, att Kungen säger fel stad i sina tal, att hen har dyslexi, att Kungen tjuvröker och att hen ibland druckit för mycket och sagt dumma saker. vet inte alls om det är sant men en fotograf jag jobbade med en gång sa att Kungen hade blivit kalas packad och ylat ”Vem vill knulla ett Majestät.” hysteriskt roligt, hen verkar vara så mänsklig, full med fel och brister.

Silvia har det nog inte så lätt och då menar jag inte i sitt förhållande utan att hela svenska folket snackar om hur hon ser ut hela tiden, det spekuleras om operationer hit och dit och allmänheten tycker att de har rätt att göra det.

jag tycker att Silvia är kool hon med. hen verkar vara väldigt bestämd och det tycker jag är bra. enligt Aftonbladet kallas hen ”järnladyn” men när hen pratar om sig själv säger hen Drottningen. hen verkar göra sig själv mer privat än Kungen så det finns helt enkelt mindre historier om drottningen. Ab säger att hon tycker att skvallerpressen bara försöker tjäna pengar på hennes familj och kanske är det därför hon håller sig från rampljuset.

jag gillar verkligen Drottningens stolta nacke, hen verkar inte böja sig för nån och jag tror att om hen och Kungen inte hade nån slags överenskommelse så fick Kungen sina fiskar varma när otroheten kom fram.

Drottningen pratar sex språk + teckenspråk och har grundat World Childhood Foundation som finns i fjorton länder, och arbetar för att hjälpa utsatta barn. man ägnar särskilt intresse åt flickor i svåra situationer och fokuserar på gatubarn, barn på institutioner, sexuellt utnyttjade barn och unga mammor. det är ju koolt om nått.

barnen är mindre tuffa, det var kanske inte helt oväntat att de skulle hamna i brats kretsar men brats kulturen är bara sååååå löjlig.

Madde, jag fattar bara inte varför hen ville va med den där tönten Jonas. Jonas var inte ett dugg i hennes liga, springa omkring med fejkat namn och ligga runt. men hon får göra som hon vill, både med tönten och sin rökning, väldigt tjat om det hela tiden, ingen annan svensk som jag kan komma på blir så himla trackad för sin rökning, skitlöjligt.

Lippi, jag har inte egentligen nån åsikt om prinsen, han verkar lite menlös.

Vickan, stackars människa, det känns som hon försöker vara så otroligt präktig hela tiden men det är kanske inte så konstigt. tänkte först skriva något om att det var modigt att hen stod på sig när det gäller kärleken men när jag tänker en andra gång så tänker jag att hen kanske borde tänkt mindre på vad pappa Kungen och folket tänkte från första början.

jag tycker kungafamiljen borde försöka hålla ännu mer på gamla traditioner till exempel sinnessjukdom och supa ner björnar och släpa upp dem i kyrktorn.

jag tror att det kan bara bli bättre, hade Gustav V levt idag så hade han säkert kommit ut som homosexuell eller åtminstone bisexuell. eller kanske till och med rökare, hujeda mig.

tragisk Debatt

Bloglovin.

jag är så otroligt besviken på svt debatt. jag tittar inte så ofta på tv på tv men så läste jag ett blogg inlägg av bästa Liza och var tvungen att titta lite.

jag har en lite manisk sida så jag tittade inte bara på fallskärm/haj/vegan avsnittet utan på alla.

varenda avsnitt hittills har gjort mig förbannad på ett eller annat sätt.

jag kan tänka mig att det inte är helt enkelt att vara programledare när det sitter massor av människor med olika åsikter som alla vill prata men Belinda Olsson gör ett riktigt uselt jobb. Olsson verkar ha noll koll på fokuset på diskussionerna och Olsson verkar inte påläst på många av ämnena. Janne Josefsson vill jag inte ens prata om.

det hela lämnar mig med en fadd smak i munnen och nu tänker jag inte titta mer på Debatt.

lego für alle

mona lego

på Ab 2010-12-21 debatteras det om Lego

det första debattinläggets författare tycker att Lego borde könskvoteras och det andra säger något i stil med att Lego halkat ned i könsträsk diket.

jag håller väl inte riktigt med om att man borde könskvotera Lego, tema Legot som till exemper Star Wars är ju lite svårt att könskvotera. men jag skulle inte ha något emot en legogubbe eller en legotjejgubbe här och där i mindre könstypiska situationer.

däremot tycker jag att Lego ska sluta sälja färdiga moduler (hus, båtar, borgar, campingvagnar) eller, det jag tycker är nog att folk ska sluta köpa färdiga moduler. jag kommer ihåg när jag var liten, jag och mitt yngre syskon som byggde lego borgar, det var mäktigt. desto äldre vi blev desto mer färdiga väggbitar fick borgarna. inte populärt.

Belville, Legos tjejsatsning är horribelt, inte nog med att man inte får bygga någonting, dessutom passar inte Belville Legot ihop med allt annat Lego, (tjej)gubbarna har inte ens samma storlek.

angående ämnet så läste jag ett blogg inlägg från Cornucopia. ganska intressant, Cornucopia berättar att om man kontaktar lego så skickar de gärna en hög med hår och huvuden så man kan göra sina egna tjejgubbar. det gillar jag.

min dag

del 6 från underlandet

slö söndag. känns som ett ganska menlöst inlägg.

vaknade först vid fem när Kvarken bestämde sig för att vilja ha en tidig morgon. vanligtvis somnar den lilla om efter lite mat och sover bra, men inte i morse. tack och lov för Dex som tog med den lilla till vardagsrummet och sjöng tusen visor för den medan jag kunde sova vidare.

frukost, dusch osv.

lite msn och allmänt dator nördande.

lite disk.

vid två ungefär kom våra vänner L och I förbi, dom hade med sig bullar och vi drack massa kaffe. pratade strunt till sextiden ungefär.

lite innan sju på kvällen traskade jag Dex och Kvarken i barnvagnen över till Dex föräldrar som inte bor så fasligt långt borta. tur det eftersom det var ungefär en decimeter nysnö på alla vägar.

vi hade med oss vin men jag drack inte nått av det.

trevlig middag med Dex föräldrar och hens enda syskon A som kommit hem över julen.

vid nio gick vi hem igen, söndagar är vår brädspelsdag så A följde med oss hem, L och I kom tillbaka och jag gjorde ett försök att söva ner den lilla Kvarken. gick inte nått vidare. telefonen ringde mest hela tiden och eftersom Kvarken hamnat i osynk med sina dags-tupplurar var den lilla inte så sugen på att sova. En av de som ringde var M, bilen hade inte velat starta så Dex och L drog iväg för att hjälpa till att få igång batteriet.

vet inte vad klockan var när alla äntligen var närvarande. T hade fått skjuts av M (när bilen äntligen var igång).

Kvarken var lite gnällig men somnade ganska fort när vi börjat spela.

egentligen så ska kan man vara åtta spelare i Arkham Horror men vi körde på sju. var lite mycket ändå. känner att vi nog skulle ha nytta av ett större soffbord. fem är nog mer lagom.

vi dog. Azathoth åt upp oss. nam, nam, nam.

såg klart ett avsnitt av Misfits som jag börjat med nån gång på dan och nu är det egentligen alldeles för sent för att sitta här.

Jesus Christ Vampire Hunter

YouTube Preview Image
klipp från filmen. Jesus som har klippt sig och piercat örat blir här anfallen av ateister.

jag kom att tänka på en riktigt märklig film som nog ingår i genren lesbiska vampyrer. Jesus Christ Vampire Hunter från 2001. regi av Lee Demarbre. Jesus återkommer till jorden för att skydda Ottawas lesbiska från vampyrer, till sin hjälp har han den latex klädda Mary Magnum och den mexikanska wrestlern El Santo.

vad jag kommer ihåg var det riktigt uselt. ljudspåret ligger efter, sångnummer som verkligen suger, jag kan inte komma på nånting som faktiskt är bra. om man är en fanatiker av B-film så gillar man nog den här filmen för då är ju poängen att det ska vara dåligt.

nu när jag kollade wikin för att se vem som var ansvarig för regi så såg jag att den är 85 minuter men jag orkade faktiskt inte se klart. därför får den inget betyg.

guldbruna ögon som alla pratar om

YouTube Preview Image
Thåström. En flicka med guldbruna ögon.

jag tycker jättemycket om den här låten. min kompis P sa en gång att det var en av de mest romantiska låtar hen vet.

jag sa då att jag tyckte den faktiskt var lite suspekt.

jo men tänk på texten:

”När du somnat så byter jag täcket mot mig själv
och vilar på min hemlighet.”

just nu pratar alla om det.

det hela började med Julian Assange och den misstro som kvinnorna som anmält honom för övergrepp fått utstå. Johanna Koljonen skrev för ett par dagar sedan på Twitter under rubriken #prataomdet om sexualitet, övergrepp och gråzoner. internets grå massa som ju kunnat reagera hur som helst följde efter, flera hundra personer började prata om det på Twitter, och nu finns det alltså en hemsida.

personligen så har jag haft svårt att skriva något om Assange. det är ganska jobbigt för mig som gillar Assange och vad Wikileaks står för att hen är anklagad och det är nog ganska skönt för de som inte gillar Wikileaks. livet är inte vitt eller svart, och väldigt få personer är onda eller goda rakt igenom. får väl se vad utredningen säger.

jag blir ganska matt av fenomenet att prata om det. det är verkligen tragiskt många som har berättelser.

har alltid tänkt att jag aldrig har blivit utsatt för sexuella övergrepp. men det är faktiskt inte sant.

jag var kanske tio år gammal, var ute och red i skogen och träffade på en joggare. jag har sett en bil parkerad borta vid den stora vägen, det var förmodligen hens bil. jag stannar av och pratar men jag förstår inte riktigt vad hen säger för hen är från skåne, det kan jag höra. jag kommer inte riktigt ihåg men hen frågar något i stil med om det inte gör ont att rida när sadeln är formad som den är och sträcker sig upp och lixom smeker mitt könsorgan. jag blir helt perplex, frågar va? och hen gör det igen. jag kommer ihåg att jag reser mig i stigbyglarna, kanske för att komma undan eller kanske för att jag tror att hen egentligen vill känna på sadeln men det gör ju att hen faktiskt kommer åt bättre. det blir på ett sätt luddigt i huvudet men bestämt så säger jag nej, kolla själv, det gör inte ont och galopperar iväg. jag har aldrig pratat om det, förmodligen för att kroppen reagerade på beröringen.

gråzonen, jo men jag har nog både tjatat till mig sex och blivit tjatad på.

en gång vaknade jag av att en kompis som jag delade säng med hade börjat kela med mig. jag låtsades sova vidare och vände mig bort och hen slutade. pratade med vänner som berättade att samma sak hänt dem när de delat säng med den personen.

den gången var inte smekningarna välkomna men, jag är ganska säker på att jag varit med om exakt samma sak med andra och att då har jag varit med på noterna, kanske till och med initierat det hela.

jag tyckte att diskussionen om samtycke i sexbrottslagstiftningen för ett par år sen var väldigt intressant. vet inte hur man skulle formulera det på ett vettigt sätt, men jag tror absolut det skulle vara bra. jag tror att speciellt unga människor som just börjat skaffa sig en sexuell identitet skulle må bra av att behöva ta ansvar för sina känslor och måsta formulera sig och kommunicera innan de faktiskt sexar.

å andra sidan är jag inte säker på att allt för mycket skulle ändras, även om det krävs att person1 visar att hen har gjort något för att vara säker på att person2 ville ligga och tvärt om, så tror jag att massor av människor fortfarande skulle landa i gråzonen.

det är så sjukt många människor som är osäkra på sig själva, speciellt i unga år. jag tror att det är oerhört vanligt att man lämnar beslutet till den andra människan och sen inte riktigt vet vad man ska tänka och vilka känslor man ska ha om det som då hänt. att man låtsas tycka att det är okej, fast det inte är det. kanske till och med låtsas inför en själv.

det verkar även vara ganska vanligt med människor som tror att har de sagt ja en gång så kan de aldrig mera säga nej. men det mina vänner – det är faktiskt fel.

självrunkande gatstenskastande tjejgubbe

pressbild Återfödelsen

bild: Återfödelsen, pressbild

för många år sedan så var min kompis H på rollspels konvent. jag tror nog att H stötte på en av de dummaste spelledare jag någonsin hört talas om.

jag har skrivit lite om vad rollspel är här om nån undrar.

jag kommer inte ihåg vilket spelsystem det rörde sig om men de spelade någon form av nutids epos.

spelledaren som i min hjärna hade en väldigt nasal röst motarbetade spelgruppen under hela spelpasset, inget de tog sig för var tydligen bra.

när så H säger att hens karaktär tar upp en gatsten och kastar den mot framrutan på en närstående polisbil så säger spelledaren med sin nasala röst: ”Det kan du inte.”

jaha, varför inte det då?

”Har du färdigheten byta karaktär eller? Du är ju tjej.”

jag kan tänka mig rätt många tjejer som skulle vilja kasta en gatsten i huvudet på den spelledaren.

efter den händelsen så är jag väldigt noga med att peka ut om min karaktär är en tjejgubbe eller inte. alltså inte när jag spelar dom men när jag pratar om dom, det är som en hyllning till de som orkade sitta kvar hela spelpasset med den där idioten till spelledare. fast mina tjejgubbar kan banne mig kasta gatsten om de skulle vilja.

H som heter Hugo Lilja är numera regissör. Har nyss vunnit priset Best Foreign Language Period Piece på Hollywoods International Student Film Festival detta för filmen Altona som Robert Styrbjörn skrivit manus på.

efter Göteborgs Filmfestival där Altona gick kunde man läsa på internet: ”Mer självrunkande regissör får man leta efter.”

jag tror att efter den initiala chocken Hugo fick av att läsa det så känner Hugo sig nog lite nöjd av den kommentaren. det är ta mig tusan inte alla som får en sån bra historia serverad på ett fat.

Hugo har även vunnit ett stipendium på 500.000 kronor för filmen Återfödelsen vid Stockholms Filmfestival.

håll utkik efter den när den går på svt nästa år.

min definition av kärlek

del 5 från underlandet

kärlek är abstrakt. svårt att sätta ord på. det är som ett gigantiskt fyrverkeri av signalsubstanser som bombarderar och gör en lycklig och varm i magen. jag tror att anledningen till varför det känns abstrakt och svårt att sätta ord på är för att det täcker upp så mycket.

det handlar vilket fall om en relation. till något.

för det finns olika kärlekar till olika saker. typ.. barn, musik, husdjur, familj, partners, företeelser och till och med till saker och ting. det finns olika förväntningar, krav, behov av bekräftelser i alla de kärlekarna.

kärleken kan vara på massor av olika sätt med. trygg, omtumlande, smärtsam, gränslös, villkorsfri, uppslukande, fylld av kompromisser, ja det finns tusen grejer man kan säga om de olika kärlekarna.

för mig går inte att jämföra eller rangordna de kärlekarna med varandra för de känns ibland så olika så de är mer som skilda företeelser.

Svenska Akademiens Ordlista ger denna definition: ”En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet.”

tycker nog det stämmer ganska bra.

Hjalmar Söderberg, som jag vissa dagar tycker är kanske Sveriges viktigaste författare skrev i Doktor Glas:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

så är det. det märks så otroligt tydligt i mitt jobb. barn som saknar/saknat kärlek fungerar ofta inte så bra. vissa blir utagerande.

ofta märks det väldigt väl att något saknas, det är nästan som dessa barn fått neurologiska skador på grund av att de saknat kärlek.

tänk bara på de Rumänska barnhemmen under Ceausescus tid. alla människor där som blivit psykiskt skadade av bristen på kärlek, trygghet och bekräftelse. i Rumänien finns fortfarande människor som kunde ha blivit helt normala om de fått leva under mänskliga förhållanden, men nu sitter instängda på vad man kan kalla mentalsjukhus för att de inte fungerar i samhället. de var ändå överlevarna, många av barnen dog ju rätt och slätt.

det är väl inte så konstigt att vi alla jagar genom livet i jakt på kärleken.

lesbian vampire killers

YouTube Preview Image
OBS. SPOILERVARNING

regissör Phil Claydon, 2009

jag var på helt rätt humör för den här rullen när jag såg den.

det är en splatter/skräck komedi som påminner mig mycket om The Lair of the White Worm (1988).

filmen driver hejdlöst med sig själv och filmer som första delen av The Karnstein Trilogy – The Vampire Lovers (1970)*, Vampyros Lesbos (1971), Vampyres (1974) och The Hunger (1983). sen finns det ju en hel drös till med lesbiska vampyr rullar men jag har inte sett så många fler.

precis som The Lair of the White Worm så är det nog så att antingen hatar man filmen eller så älskar man den.

titeln är ju väldigt rakt på sak men kan fortfarande vara lite förvirrande, det rör sig tyvärr inte om ett gäng lesbiska som dödar vampyrer utan om ett gäng som dödar just lesbiska vampyrer.

filmen har en tydlig serietidnings känsla.

allt börjar under den mörka medeltiden då vampyrdrottningen Carmilla regerar*. Carmilla äter män och tar de kvinnor hon vill ha till älskarinnor. en dag förför Carmilla Eva som är gift med en modig baron, som då bygger ett mytiskt/magiskt svärd och dräper Carmilla men inte förrän hon kastar en otroligt lång och utdragen förbannelse/profetia över nejden och baronen. alla flickor som fyller arton i byn Cragwich kommer hädanefter att förvandlas till vampyrer och dessutom kommer de att bli lesbiska. den siste personen i baronens släkt, som dessutom kommer bli märkt, när hans blod blandas med en oskulds så kommer Carmilla återuppstå. paradoxalt är det även baronens siste ättling som är den som kan häva förbannelsen.

snabbspolning till nutid och vi möter baronens ättling Jimmy som efter att blivit spolad av sin dominanta tjej Judith för sjunde gången åker iväg på camping semester med sin hopplöse och nyligen arbetslöse vän Fletcher.

en dartpil avgör deras öde och de befinner sig plötsligt i byn Cragwich där ska fotvandra. de hoppas att de ska träffa tjejjer och dricka massor av öl. byborna på den lokala puben som är en hög gamla gubbar (och två får) lurar dem och fyra stycken Europeiska dundersnygga studenter (de flesta med väldigt konstlade accenter) till en avsides stuga för att bli vampyr mat. studenterna studerar folksagor och gammal vidskepelse så naturligtvis känner de till legenderna, det hindrar dem inte från att snabbt bli vampyriserade. det vill säga alla utom Lottie som glatt dödar vampyrer och sparkar upp dörrar.

Lottie är blond, kan bryta sönder bordsben till vampyrdödningspinnar med bara händerna, har glasögon och är såklart oskuld.

vampyrerna står mest i skogen och viftar med armarna och gapar i dimman. det är faktiskt hysteriskt festligt.

när vampyrerna dör så sprutar det vit sörja överallt.

byns dramatiske pastor kommer till deras hjälp när Jimmy och Lottie blivit bortförda av Eva och resten av de lesbiska vampyrerna. Fletcher och pastorn bryter upp baronens krypta för att hitta det mytiska/mystiska/magiska svärdet av Daeldo, vars hjalt förövrigt är format som en dildo.

pastorn och Fletch tar med sig massor av vapen för att rädda Jimmy och Lottie, men lyckas glömma kuk svärdet i bilen.

Eva spänner fast Lottie och Jimmy på ett mäktigt altare och deras blod blandas. Carmilla återbildas just som pastorn och Fletch lyckas befria dem. alla lesbiska vampyrer blir helt till sig i trasorna och de viftar extra mycket med armarna. pastorn som svär väldigt mycket för att vara en pastor blir så provocerad av allt lesbiskt hånglande att han attackerar dem alla och dör medan Fletch, Lottie och Jimmy springer för att hämta svärdet.

Eva lyckas separera Lottie från de andra fast Lottie dödar henne med sitt halsband. Carmilla blir då riktigt irriterad. Fletch försöker döda Carmilla innan hon lyckas göra Lottie till vampyr men blir själv fångad.

Jimmy räddar dem genom att kasta svärdet på Carmilla, svärdet genomborrar hennes hjärta och hon blir förgjord. förbannelsen lyfts och helt plötsligt är alla kvinnor inte vampyrer längre, de är dock fortfarande lesbiska och hångelsugna.

Lottie tjuvkopplar pastorns korsbeklädda bil och de tre överlevarna beger sig ut för att rädda världen från nästa ondska.

filmen slutar med en bild av en förmodat homosexuell varulv. Fletch har tidigare muttrat att detta med lesbiska vampyrer är så ytterst löjligt att det måste vara guds trick för att jävlas med honom, nästa gång lär han få ge sin rumpa till en gay varulv.

Filmen får en stark trea i betyg av mig, manuset är inte fantastiskt och den använder sig av ruskigt många lampskärmar (alltså att karaktärerna själva pekar ut hur extremt löjligt saker och ting är för att vi som publik ska fatta att killarna som skrev manus vet att de är löjliga och att vi inte ska tro att de inte fattar det.) men jag tyckte om den. den klarar sig genom bechdel testet.

anledningen till att det finns så ruggigt många filmer i den här genren är att i ”forntiden” då var det inte okay att vara lesbisk. det är väl fortfarande inte det i många länder och enligt många i den grå massan. ett sätt att komma undan med någon som helst form av chick on chick litteratur var att använda sig av vampyrer och det var väl Carmilla novellen som jag nämner i min fotnot som började det hela.

*första delen i The Karnstein Trilogy – The Vampire Lovers är baserad på en novell från 1872 av J. Sheridan Le Fanu. novellen och vampyren där heter Carmilla.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu